Aftonbladet – 3 januari 1852, sida 1

ENGLAND om hösten år 1851. Ur bref och anteckningar af.F. B. Af den andra klassen minnes jag med synnerligt nöje ett litet hushåll. Det var en mor med sin son. Hennes medel till sitt uppehälle, en mangel, stod i det lilla rummet der hon lefde sedan hon kommit sig före igen. Det var middagsmåltid.. Ett litet snyggt bord, dukadt för två personer, stod i rummet och på jernspiseln stod en gulbrun potatiskaka i sin låda, färdig att komma på bordet. Modren väntade hem sin son och middagen väntade för honom. Han trampade orgorna i en kyrka, under gudstjensten. Han kom under det jag ännu var qvar, välklädd, enliten skelögd gestalt, skral nog — men som modersögat såg med kärlek, Sonen var hennes enda, hennes allt. Och han, styfmoderligt behandlad af moder natur, hade ett högre modershjerta att värma sig vid, bereda honom ett trefligt hem, dukadt bord och bäddad säng. Det lilla fattiga hemmet var ej utan sin rikedom. Af den tredje och högsta klassen måstejag omnämna tvenne hushåll, båda skomakarefamiljer, boende i källarrum. Den ena familjen bestod af gammalt, den andra af ungt folk. Den gåmla skomakaren försörjde sin hustru — läm och sjuk efter fall på gatan — samt en dotter. Den ungal hade en ung hustru och fem små barn att försörja: Men arbetet var knappt och munnarne många. Afven i detta hus var middagstid. Jag såg på bordet endast några potatis. Barnen voro snygga, hade utmärkt behagliga ansigten, men — bleka. Så var ock husfadrens. Den vackra, unga, men mycket bleka modren sade: Sedan jag kom i detta rummet ör jag icke frisk