Aftonbladet – 3 januari 1852, sida 1

mer, och jag känner det — jag skall ej länge; lefva.. Hennes ögon tårades. Och det var klart nog, att denna verkligen fina organism icke skulle länge uthärda i det kalla, fuktiga rummet utan en solstråle. Dessa familjer af samma yrke, lika fattiga, hade förblifvit vänner i nöden. Då en af husfäderne saknade arbete, men förnam af missionären, som-besökte dem, att den andra hade det, tycktes det vara honom en tröst. Glädjande syn af menskliga sympathier, som hålla hufvudet uppe och hjertat friskt under konkurrensens neddragande kamp! Men föga glädjande skulle åsynen af dessa familjer i dessa källarrum varit; om icke bredvid denna jag bade varsnat uppstigandet af dessa Model-lodginghousesn, som i England begynna från flera håll, för att lyfta upp källrarnes folk, de som i mörkret sitta, till ljuslifvets välsignelse, som skola bereda värdiga boningar åt värdiga menniskor, Men om dessa vill jag tala sednare,:i förening med andra, nya inrättningar, till befordrande af kroppens och själens helsa för alla klasser. Ty ingen lefver eller lider ensam. Mig sjelf hade en vänlig skickelse, i förening med engelsk gästfrihet, beredt ett trefligt hem i den ädle och frejdade predikanten J. Mos hus. Med honom och hans maka (en af dessa sköna, moderliga naturer, som genom en egen hiertats genialitet förmå räcka till för många, och fördubbla sig och allt godt i en helt annan proportion än multiplikationstaflan, som blott mäktar af två och två göra fyra) — med dem och deras familj tillbringade jag några sköna dagar, under samtal! och musik. Här, nära deras hus, såg jag äfven en af dessa engelska parker; hvilkas-gröna, oförtrampliga gräsvall och klasor af buskväxter och blommor ge ett så egendomligt och så intagande behag åt Englands landskap. Dertill en å-likt bugtande dam, svanor, grup