Article Image
men vi kunna icke underlåta att särskilt fäst uppmärksamhet på några omständigheter. I Beslutet synes -hufvudsakligen grunda sig på consistorii för längre tid sedan afgifnatil styrkanden om öfverflyttande. af prebendet hvilka tillstyrkanden likväl då ej kunnat bi fallas. Hvarföre ha de nu efter 20 å 30 år: förlopp vunnit den styrka, att de framkalla et motsatt resultat? Att detta skulle grunda sig på consistorii sista utlåtande är ej möjligt, ty deri yttras ej ett ord om prebendets öfverflyt: tande. Hvad deri säges, att Kläckeberga oct Dörby mera än andra församlingar behöfde er egen pastor är ej rekommenderande för pre: bendeförfattningen, och dessutom rent af si orimligt i somliga delar, att Kongl. Maj:ts be: slut derpå omöjligen kunnat grundas, såson t. ex. då det uppgifves, att den i sednare tder ökade svårigheten för husbönder och föräldrar att rätteligen utöfva dem åliggande till. syn öfver sitt husfolk och sina bafn vore någonting egendomligt för Kläckeberga och Dörby. Men då man vill uppsöka skäl, finner mar dem vanligtvis hvar som helst. Vi ha yttrat, att beslutet strider emot presterskapets privilegier och för att styrka detta Jcitera vi följande ur deras 4:de punkt: Alla biskopar, superintendenter, theologisee docto res, professores, prepositi, pastores i städer och pö landet, lectores i gymnasierne, rectorer och conrectorer i skolorne, och alle prester i gemen, skola oförändradt behålla efter gammal häfd sine biskopsstift, prebendesocknar och hemman, prestegärdar i städer och på landet c. — Slutligen anse vi oss böra erinra om ett intressant resultat af det nådiga beslutet. Förra biskopslönen i Calmar var taxerad till 6,630: 42 sk. bko. När nu löneinkomsten för gamla prebendet 1.564 rdr fråndrages samt den för det nya 2,333: 16 tillägges, finner man att regeringen anser en biskop behöfva 7,400 rdr 10 sk. bko i aflöning. Hade behofvet varit större, skulle väl det gamla prebendet bibehållits jemte det nya. Hade behofvet varit mindre, kunde deremot det gamla varit tillräckligt, helst skilnaden dem . emellan ej är mer än 769: 16, enligt handlingarne. Häraf följer, att då andra biskopsstift blifva lediga, som hafva prebenden samt mer än 7400 rdr 10 sk, i löneinkomst, bör. allt efter omständigheterna ett eller annat prabendepastorat indragas eller också utbytas emot mindre. Således om biskopsstolen i Lund, som -har två preebendepastorater, men dessutom så stora andra inkomster, att de vida öfverstiga berörde normalsumma, blir ledig, böra båda preebendepastoraten indragas. Vi se icke att. presterskapets privilegier lägga större hinder för denna åtgärd än för den nu vidtagna, Skulle deremot någon vilja påstå, att preebendebytet skett icke för att skaffa biskopen ett mera gifvande preebende utan för att befrämja själavårdens bästa samt. således ej vidare. blottställa det under preebendetiden redan betydligen försämrade religiösa tillstånd i Kläckeberga och Dörby för vidare försämring, så fordrar enahanda omtanka för det andliga lifvet, att prebendena ställas på cirkulation och alla pastorat omvexla att vara preebenden, så att icke något blir i högre grad depraveradt, senom att allt för länge vara iklädt denna arliga egenskap. Dervid bör äfven iakttagas, tt de som äro närmast belägne städerne och viskopssätena böra, såsom blottstöllde för det största sedliga förderfvet, komma sist i cirzulationen, och deremot de aflägsnare och nera oförderfvade komma först, allt i öfvernsstämmelse med hvad konsistorium i Calnar antydt. Emedlertid böra bränvinsprodu:erande pastorater vara helt och hållet utelutne från detta cirkulationsbruk, och likaleles de som förehafva större odlingsarbeten. Slutligen få vi väl äfven omtala, att det är hefen för civildepartementet hr statsrådet Fåheus som kontrasignerat omförmälda expediion och säledes han som derföre i främsta ummet ansvarar, Ordinarie chefen för eckleiastikdepartementet hr statsrådet Genberg var ermligen jäfvig att föredraga detta ärende, medan han sjelf innehar första rummet å örslaget till biskopstjensten, hvartill han också nses vara en sjelfskrifven kandidat. Rome

2 januari 1852, sida 3

Thumbnail