att trycka på påsarne de handlandes namn och bomärken, som beställt dem. Arbetet gick raskt och syntes roa barnensärdeles. Anstalter för boning och sängar voro torftiga. Men allt var snyggt, luften frisk, barnen lifliga. Anstalten var helt ung och hade ännu blott små medel. Ett halft dussin qvinnor, i torftiga kläder, sutto i förstugan med deras gossar, väntande på att få företräde hos inrättningens direktörer, för att fi deras barn upptagna. Dessa herrar hade vänligheten tillbjuda mig att vara närvarande vid dessa mödrars examinerande. Qvinnorna kommo in en i sänder, och hvar och en fick säga sin historia och uppgifva sina vilkor. Ixamen skedde med allvar och noggranhet. Den ledde dock till det resultat, att ingen af de här varande a hade rätt till den hjelp de begärde. id ett par tillfällen måste jag beundra direktörernes tålamod. Öfverhufvud måste jag tänka, att dessa mödrar behöfde gå i skola ännu bättre än deras barn. — När kommer man att upptaga i hela dess vidd vigten af mödrars inverkan på barnen? När kommer man att tänka på att i högre mening uppfostra mödrar? Min ledsagare i Liverpool, mr B., den ädle och vänlige missionären för de fattige) af Unitariska församlingen derstädes, igenkände en af dessa qvinnor och berättade mig hennes och hennes mans historia — en ohygglig dryckenskapshistoria, nära nog slutad genom sjelfmord, Sednare på dagen besökte jag en aftonskola för flickor, äfven af den trasiga klassen, och hörde der en särdeles ren och vacker sång. Sednare ännu följde jag min vänlige ledsagare till ett nykterhetsmöte i zamma hus, som hölls alla thorsdagar, och der missionären var van att träffa och språka med de fattigaste af sina församlingsbor. Blåsten hven och regnet föll. Jag förundrade mig att ändå se salen fyllas ir ER ) En -prest lönad af församlingen för attuteslutande sysselsätta sig med de fattiga i denna, och värder af deras angelägenheter.