verkade väckande, lifvande på alla här ?-Månne predikan, månne poemet till nykterhetens lof? Ingalunda. Jag såg dem gå till sömns derunder; Jag blef sömnig sjelf. Nej; hvad som verkade lifvande här var — lifvet sjelft. Det var den lefvande berättelsen om den olyckliga hustrun; det var sjömannens berättelse af sin historia, sin strid med m:r Halcohol; det var barnens sånger, de rena, daggfriska rösterna af det vlilla hoppets band. — dei var hvad som verkade; som väckte dessa sinnen, lifvade dessa hjernor, värmde dessa hjertan; det var hvad som drog mannen och hustrun att hand i hand gå fram :och viga sig till ett nytt äktenskap, en bättrelefnad; Egen erfarenhet af lidande, glädje, synd, omvändelse, kärlek, sällhet måste tala, om talet skall få makt öfver menniskoshjertat; lifvet sjelft måste anlitas för att väcka de döda! Vid närvarande möte måste jag anmärka den synbart hjertliga och förtroliga stämningen, som :rådde emellan ledaren. ;mir B. och församlingen, och som uppkom, dels af han3 personlighet, dels af. hans nära bekantskap med sina åhörare. Äfvenså, hvilket förträffligt bjelpmedel hans ständiga umgänge med detta folk . och kännedom af deras, hvardagslif är honom för. att ge kraft åt de läror han predikars Jag. glömmer ej verkan af berättelsen om-qvinnan vid victriolflaskan. Ett -par dagar sednare besökte jag, med samraa vänliga man, nägra olika klagser af fattigt. folk, Memligen de lastfulla och lata; de som fallit i nöd genom. egna felsteg, men som upprest sig åter; och de aktningsvärda som ärligt kämpa med oförvållad fattigdom. Det ör isynnerhet i ett visst qvarter af Liverpoo!, som man finner den första klassen. Om denna ;klass.i dess usla rum, med dess låga, brutaliserade uttryck vill jag här icke orda, Motstycken still. den: kunna vi.se öfverallt. . De dlesta af dem jag ;här såg voro irländare. Det var. en söndagsförmiddag efter gudstjensten. Krogarne voro -redan öppna i denna del af staden, och unga flickor och män sågos glamma utanför dem eller sitta på trappstegen. (Forts.)