Aftonbladet – 2 januari 1852, sida 1

ENGLAND om hösten år 1851. Ur bref och anteckningar af F. B. Intryck af Ergland för 2 år sedan: Höstlif. England nu: Vårlif. Verkan af Handelsfriheten. Nya inrättningar för folket i städerna. Liverpool. Ragged Scools. Fattiga af tre klasser. Besök i en nykterhetsförening. Princes Park. Manufakturdistrikterna. Ildsdyrkarno förr och nu, Barnens rof. Förkofringar, Manchester. Besök i fabrikerna. Samtalsämnen i Manchester. Folkis uppfostran. Drottningens stundande besök. Drottning Victorias och Prins Alberts popularitet. Dess orsak, Den sanna konungamakten. Den sanna monarkien. Birmingbam. Stålpennsfabriken. Välständ i Birmingham. Birmingham och S:t Bieronymus. Arbetsfolket i manufakturdistrikten. Charuster. Faror. Uisigter. Pet var två år sedan jag befann mig iEngland. När jag var i England om hösten 1849 var choleranr der. En tung, tjock luft hvilade öfver städerng, som ett åskdigert moln. Likvagnarne rasslade genom gatorna. Städerna voro folktomma, ty choleran var der, och alla som hade medel fydde ut på landet. De mer dellösa måste bli qvar. Jag såg gestalter smyga omkring på gatorna, svartklädda, skugglika, mera lika vålnader än varelser med kött och blod. Aldrig hade jag förr sett menskligt elände i en sådan skepnad, som jag såg det i Hull och i London. Elände finnes nog — Gud vet det — äfven i Stockholm, och visar sig öppet nog der på gator och torg. Men det är oftast ett öppet, ett oförskämdt elände. Det blyges ej att tigga, att visa sina trasor, sitt försupna anlete. Det är ett barn af lasten. Det är kanske det högsta eländet. Men det gör mindre ondt att se, ty det ser mera förtjent ut. Man förlåter sig sjelf lättare att vända bort hufvudet och gå förbi. Man tänker: Jag kan ej hjelpa detr. I England hade eländet ett annat utseende. Det war ej så mycket uselhetens, det var mera atödens, den bleka nödens. Det var magert och skyggt; det vårdade sig ej se upp, eller såg upp med en blick så hopplöst bedjande