Aftonbladet – 30 december 1852, sida 1

rakta vid dess dystra och matta ljus denna ;fvermenskliga uppenbarelse, så skall ni ovilsorligt känna er fattad af en oemotståndlig väfvan, lik den läsningen af Apocalypsis (Jovannis uppenbarelse) utöfvar på en svärmande nbillningskraft. Under det att Michael An7elo var sysselsatt med förfirdigandet af sin Moses, stördes han nästan hvarje ögonblick ti sitt arbete af Clemens VII, som deruti öljde Julii den andres exempel. Det var en list hos alla dessa påfvar, att alltid af den; len stackars konstnärn fordra andra arbeen än de, hvarmed han var sysselsatt. Han olef derföre, för att erhålla något rådrum, .vungen lofva påfven, att han på samma gång skulle sysselsätta sig med utkastet till Yttersta domen. Men Clemens VILI var icke en nan, som lät åtnöja sig med löften; han vasade sjelf öfver verkställigheten deraf, och! 3uonarotti var nödsakad att oupphörligt lemna mejseln för ritstiftet och pennan för hammaen. Yttersta domen och Moses! I sanning venne arbeten, som icke voro lätta att sköta. vå samma gång. Men det måste likväl ske, y hans hehghet tålde inga motsägelser. En dag kom man att underrätta Michael Anzelo, att han icke mera skulle få emottaga let höga besöket. Döden hade kommit emelan; patven Ciersens VIL var icke mer. Konstnärn fick vätt och jemnt andas ut så änge konklaven varade; ty den nye påtven ät sig ingenting angelägnare vara, in in-: ställa sig uti Buonarottis verkstad med ett hög-, idligt följe af tio kardinaler. Hör på, min käre mäster Buonarottis, sade oåtven i en bestämd ton; sjag hoppas att du! nädanefter egnar hela din tid åt min tjenst.s; Ers helighet täcktes ursäkta, inföll Michael Angelo; men jag har nyligen underskrifvit ett emellan hertigen af Urbino och mig upp