Aftonbladet – 24 december 1851, sida 3

na ul skKydu tior den nya Konservativa posi: tionen; men i sammanhang härmed vilja vil taga densamma i betraktande från en annan synpunkt, hvarifrån den visar sig ännu svagare än från den arithmetiska. Förhållandet är nemligeu det, att de konservativa, eller de som nu beklaga sig deröfver, att de kuranta regeringsärenderna äro så öfverhopande, att nästan icke någon tid finnes öfrig för de större frågorna, just äro de som mest nitiskt framdrifvit regeringssystemet på den väg, hvarest styrelsen slutligen blir sysselsatt med endast att bortplocka småsten. Derföre är det ej skäl för de konservativa att beklaga sig öfver ett sådant arbete, och i sjelfva verket lära de väl finna det högst nöjsamt. De föregifva att konungamakten vinner i styrka derigenom att den blandar sig i alla möjliga småaffärer; men detta föregifvande är falskt. Deremot ligger det i byråkratiens natur att i berörde riktning utvidga sin verksamhet till dess den faller för sin egen oformlighet. Det är byråkratien och icke konungamakten som vinner på denna olycksbringande verksamhet. Konungamakten är stark då den är storsinnad. — När den blir småaktig blir den äfven svag. Vill den vara stark, skall den således icke påtaga sig några underordnade bestyr. Ju mera den inblandar sig i sådant, desto mindre kan den bibehålla sitt ansgende. Byråkratien vill deremot blanda sig i allt, och om den på sin sida får en svag konungamakt, drages denna sednare, genom den öfverdrifna detaljverksamheten, helt och hållet in uti byråkratiens nät, och derpå hafva våra konservativa länge arbetat. Hvem är det t. ex. som är orsaken till det besynnerliga förhållandet, att 1000 justitieärender, af hvilka största antalet egentligen borde bero vid domaremaktens pröfning, nu dragas till Kongl. Maj:ts afgörande i statsrådet? Enligt vår tanka är det just de konservativa, som härtill äro orsaken, då de med all makt motarbetat reformen af vår brottmålslag, ! hvaraf följden är, att Kongl. Maj:t nu måstel i benådningsväg slutligen afgöra en massa ju-. stitieärender, som under en någorlunda ord-l: nad lagstiftning och lagskipning aldrig behöfde förekomma i statsrådet. Afskaffa den föråldrade och odugliga lagen, och af de tusen 4 i 4 j målen skola ej äterstå mera än ett jemförelsevis ganska ringa antal. Så är det äfven inom andra grenar af administrationen. Den byråkratiska riktningen i vår sambällsutveckling har från alla håll dragit en otalig massa mäl under Kongl. Maj:ts. egen pröfning, ehuru de aldrig borde hafval. kommit dit. Men då man nu lyckats att få dem dit och då man der qvarhåller dem, oak-ltadt det i de flesta fall beror på regeringen sjelf att derifrån befria sig, är det något oförsynt, att åberopa just detta förhållande såsom jen ursäkt derföre, att man ej kan uppfylla sina högre förbindelser emot fäderneslandet och nationen. Ännu oförsyntare är det att vilja påstå, att icke blott målens antal, utan äfven deras vidlyftiga beskaffenhet utgör ett hinder för behandlingen af de riksvigtigare angelägenheterna, då det likväl är uppenbart för hvar och n, att om de flesta af dessa mål voro af den utförligare sorten, vore det också omöjligt att på 80 konseljer medhinna afgörandet af 6700 sådane ärenden. — Posttidningen för i förrgår afton bekräftade den notis vi ryktesvis meddelat om utoämningarne till presidentsplatserne uti Statskoztoret och Bergskollegium. Angående utnämningen till förstnämnde presidentsembete är egentligen: ingenting annat att säga, än att hr Ulfsparre, som, vid några och 6!) års ålder, sedan han ganska länge varit bortglömd, kommit i åtanka till detta förtroende-embete, väl är en ganska routinerad, civil embetsman, men egentligen synes hafva fått emottaga denna utmärkelse för att, vid snart inträffaude pensionsålder, lemna en reträtt åt en ledamot af konseljen, hr statsrådet Wallensteen, som lärer haft löfte derom, men hvars qvarblifvande hr friherre Palmstierna lärer gjort till vilkor för sitt inträde, af det lätt förklarliga skäl, att hv lWallenstgen, jemte hr statsrådet Fåkraus (som dock torde vara tillräckligt sysselsatt med sitt eget departement), är den enda, hvilken numera, i egenskap af konsultatif ledamot af konseljen, har någon routine eller erfarenhet af ärendernesj. behandling samt tillika någon speciel kunskap om gällande kamerala författningar, Beträffande deremot hr Åkermans utnämning till president i Bergskollegium, så förekommer härvid, att Rikets Ständer vid nyss förflutna riksdag, uti underd. skrifvelse angåen-s de reglering af utgifterna under riksstatens! 6:te hufvudtitel, i anseende till det ringa an-! tal mål, som numera tillhöra Bergskollegiij: pröfning och afgörande,, beslutat nedsättning , 1 anslaget för nämnde kollegwmm af 3504 rdr. i banko, motsvarande presidentslönen; hvarjemte Rikets Ständer anhållit, ratt Kongl. l Maj:t täcktes till näst sammanträdande Ständer aflåta proposition om en förändrad reglering af bergslagsstaternen. När härtill lägges, att dels Rikets Ständerl vid föregående riksdagar anhållit om indragning af Bergskollegium, dels Kongl. Maj:t vid 1848 års riksdag sjelf föreslagit en förändrad organisation af detta embetsverk, så kan det icke annat än förvåna, det regeringen nu, i strid mot både Rikets Ständers beslut och sin yen, i detta ämne framställda åsigt, konsoliderat den gamla organisationen. Vi vilja icke leta efter motiverna härtill, men många skola kanhända deruti se en afsigt hos höga vederbörande att begagna detta tillfälle för att framstå med den kungliga maktfullkomlighet:en emot Ständerna, oaktadt all den complaisance dessa i så många afseenden visade vid riksdagen. — Uti det tryekfrihetsmål, som förläggaren af tid: ningen Felkets Röst, Franz Sjölerg, anställt emot :! Aftonbladet för en artikel den 26 Neveniber, hvar. Aftenbladet rädde Sjöberg att ställa borgen för tid ningens ordentliga utgifrande nästa är, i anseende l: till de omständigheter hvilka anfördes såsom anlet-ding dertill, att-utsigterna voro ganska mörka för nr -J: sta är i följd af minskad afsättning på tidningen, f dde Aftonbladets ansvarige utgifvare i g -I14