Aftonbladet – 24 december 1851, sida 2

på konstitutionens. oktrojerande, är allmänna uppmärksamheten i främsta rummet riktad på den, som skall afgöra pressens, öde. Tvenne hufvudversioner äro gängse i detta afseende. Den ena talar om ett. fullständigt undertryckande af pressfriheten och föregående censur, Enligt en annan version skulle ett mildare system göra sig gällande, hvilande på följande hufvudgrunder: : 1:o Kaution från 2 till 400,000 fr. 2:0o Rättighet för styrelsen att suspendera tidningar utan föregående dom. 3:0 Särskild domstol för pressförbrytelser. Följaktligen ingen jury mer. De trenne hufvudförbrytelserna skulle blifva: 1:o Disskussion om styrelsens form; 2:o Anfall på person, smädelse, förtal, 8. V. 3:0 Angrepp på moralen, religionen och egendomen. Och sedan dessa vilkor blifvit uppfyllda, säger en korrespondent, obegränsad tryckfrihet ! Vi nämnde i gårdagsbladet att ett provinsblad förklarat sig bemyndigadt af Montalembert att 1 legitimist-kommittens namn afråda Os grefvens af: Chambord anhängare att röstalg emot. Louis Napoleon. Montalembert ger detta! råd på grund af ett meddelande från Falloux, att har.s parti är fast beslutet att icte återintaga den ställning af systema isk fiendtlighet, som det under aderton år iakttog mot Lowvis Philippe. Samma tidning, som meddelar denna förklaring, offentliggör äfven en af trennerepresentanter, Thieullen, Bigrel och Leconte undertecknad adress till sina valmän, deri de med mycken eclat förklara sig gilla presidentens åtgärder och ansluta sig till hans politik. Montalembert har för öfrigt sjelf i Univers, uppträdt med en öppen förklaring till förmån för presidenten, och tillstyrker det katholska mavtiet att åt honom gifva sina röster, Att vota för Louis Napoleons, säger Montalembert, sbetyder icke att man gillar allt hvad; han gjort, utan det gäller att välja mellan honom och Frankrikes fullkomliga ruin. Vi säga dermed icke, att vi föredraga hans regering framför allt annat, utan endast att vi föredraga en prins, som gifvit prof på beslutsamhet och skicklighet; framför dem, som i dag aflögga sitt profstycke med mord och plundring. Men om i bifall af jesuitoch ultramontanpartiernas cheLouis Napoleon sålunda vunnit! h: til Fi er d rö fö ef m ki te n n n sc bi b 81 rö å fer, så höjes dock ännu en och annan stämma, som protesterar i de kränkta lagarnes namn. d Vi nämnde i går att Alexandre Thomas funn nit sig föranlåten begära sitt endtledigande wu från sin lärarebefattning vid Lycee de Very sailles. Det bref hvari han underrättar läro-n sätets rektor om detta sitt beslut är af föl-d jande lydelse: s Hr Rektor! De händelser som timat, äro af natur att uppröra hvarje redbart sinne, äfven i den mest obemärkta ställning och den inskränktaste verkningskrets. Det ar mig omöjligt att längre bibehälla den lärostol jag innehar vid Lycee de Versailles. Den historiska undervisningen är ett intet, om icke läraren använder den, att i ungdomens sinne väcka och nära känslan: för rättvisa och rätt. Säsom lärare i statsrätt i en! tid då staten endast hvilar på usurpation, lögn och; väld, finner jag mig icke längre på min plats för att undervisa om rätt och rättvisa. — — v Alexander Thomas.v En tidning i Brest, Ocdtan, innehåller en protest från generalrådet i Finistere, under-. tecknad af 34 bland dess medlemmar, mot. konstitutionens och lagarnes kränkning och; mot det godtyckliga qvarhållandet i fängelse af national-representationens medlemmar. Generalrådet förklarar sig i permanens så länge departementets intresse fordrar dess närvaro vid prefektens sida. Till följd af en den 4 December utfärdad befallning, att till Havres citadell föra hationalgardets fyra kanoner hade flera af denna corps officerare och under-officerare ingifvit sina afskedsansökningar. Följden har blifvit de tvenne artilleri-kompagni-;. ernas upplösning och en befallning om vap-; nens skyndsamma utlemnande. i Af Pariserpressen afhålla sig ännu alltjemt sDebats, Opinion Publique, Assemblete : nationale,, Union., Siecle,, Gazette de, Francex, sPressen, pCorsairen, och Charivarin, från hvarje politisk redaktion, och lemna fältet fullkomligt fritt åt Moniteur Parisien, Constitutionels, sPatries, och Pays, hvilket sistnämnde blad rangerat sig bland de bona partistiska organerna. Den censur, som hvilar öfver tidningarne, är så sträng, att t. ex. ITllustrationsstryckning blifvit hindrad i tolf timmars tid, derföre att inrikes ministerens censor icke förstod en i bladet förekommanj 1 I od må tssrea rm ne de rebus. — Man väntar att en ny tidning le Deux Decembre, innan kort skall förstärka de bonapartistiska kämparnes leder. Man talade om en förvisning af de engel-; ska korresspondenterna från Paris, men denna åtgärd säges hafva blifvit inhiberad, som ; man tror på lord Normanbys kraftfulla och energiska reklamationer. Lorden säges hafva förklarat, det han komme att begära sina pass, om man godtyekiigt och utan iakttagande af lagliga former förvisade en engelsk undersåte, agent för ett engelskt induitrielt i företag. i sDaily Newsa offentliggör ett dokument, som blifvit det tillsändt från dess korrespondent i Paris. — Det är ett bref af den 4 December från Jeröme Bonaparte till republikens president: Min dyre brorson, Franskt blod har flutit; gör ett slut på blodsutgjutelsen genom en allvarlig appel till folket. Edra afsigter misstörstäs. Den andra proklamationen, deri ni talar om plebiscite, har illa upptagits af folket, som icke betraktar det såsom ett återställande af den allmänna rösträtten. Friheten är utan garantier, om en församling icke medverkar vid upprättandet af I republikens konstitution. Armåeen har öfverhanden. I Ögonblieket är inne att komplettera den materiella segern genom en moralisk, och hvad en styrelse ieke kan göra då den är slagen, bör den göra när den är segrande. Efter att hafva tillintetgjort de gamla partierna, Ääterställt folket i sina rättigheter, proklamera att den allmänna rösträtten, uppriktig och verkande i harmoni med den vidsträrktaste frihet, skall utnämna presidenten och den konstitnerandea föärsam