Aftonbladet – 24 december 1851, sida 1

aflägsnade sig, lemnande konstnärn ett rof för en stum förtviflan. Hvad som då tilldrog sig uti Michael Anpoos själ är en hemlighet emellan Gud och onorå sjelf. Historien saknar exempel på dylika marter. För att icke duka under för detta slag, måste han hafva varit begåfvad med en öfvermensklig styrka. Må man föreställa sig en man, som redan uti sitt hufvud uppgjort planer till utförandet af: mer än fyratio statyer och som-endast behöfver med hammaren beröra marmorn för att framställa de mest storartade skapelser, ghd och förtröstansfull skynda till det stäl:e, er han skall börja sitt ardete, men derefter genom en oerhörd, af förtviflan lånad, sublim ansträngning hastigt byta om plan, ändamål och medel, samt öfvergifvande sina kolossala stenbilder, på en enda natt öfvergå från en konst till en annan! Hvilken förvånande strid! — Hvilket sublimt skådespel af menniskoviljans mest lysande triumf. Följande dagen återfann Julius IL kostnärn på samma ställe, som han dagen förut hade lemnat honom. Med nedlutadt hufvud, stirrande blick och armarne korslagde öfver bröstet, syntes denne ovanlige man försänkt i djupa betraktelser. Ehuru denna långa natts lidanden visserligen på hans bleka kinder och hans röda och torra ögon efterlemnat synbara spår, strålade likväl snillets eld på hans panna. aNåväl!s sade påfven. Jag antager förslagets, svarade Michael Angelo. j pDerom var jag öfvertygad. Tro mig, Michael Angelo, dina fiender hafva, i stället för Satt vinna sitt ändamål att skada dig, endast beredt dig nya triumfer.s ,Låt genast tillkalla Bramante för att upp: föra stäliningen., I