Aftonbladet – 23 december 1851, sida 1

—rTrTT — rloch de förnämsta författare bidraga till dess bellet-tristiska afdelning. Den har just nu börjat att SySs-Jse!sätta sig äfven med Sverige. Numret för den 15 jlenna mänad innehäller en artikel: Sur le monvement I intellectuel et politique de la Suede depuis 50 ans, af jer Geffroy, som i sommar besökt Sverige för att studera dess seder, inrättningar och litteratur. Denna -luppsats kommer att. efterträdas utaf en följd af utkast öfver svenska förhällanden och svenska författare, äfvensom nordiska ämnen i allmänhet. Ibland de förbättringar som redaktionen i sednaste tiden infört, är utgifvandet af ett supplement eller ennuaire för hvarje är, å 1200 sidor, ned porträtter, : innehällande samtliga staternas historia under äret. För nästa är annoneerar förläggaren att han ernar med de vanliga häftena förena porträtter öfver samItidens notabiliteter, äfvensom en och annan karta, Igraverad af franska marinens utmärkte gravörer. l.. Den periodiska pressen börjar både i Frankrike och l England att uti sig upptaga det gedignaste och värderikaste af iitteraturen i allmänhet. Då vi se den :I mängd af fransyska romaner, till en del af det aldra medelmättigaste slag, som i originalupplagor eller I belgiska eftertryck anlända till vära boklädor, kunns vi ej försumma tillfället att fästa den med franska språket förtroliga allmänhetens uppmärksamhet på ett arbete, som icke allenast erbjuder just de utmärktaste noveller, skizzer och resberättelser som utgifvas i Frankrike, utan i allmänhet ur en visserligen konservativ men upplyst oeh storartad synpunkt, representerar samtidens innersta lif och äskädliggör dess stora arbete. Det eftertryck som Belgiska förläggare tillätit sig af Revue des deux Mondes, liksom i allmänhet at alla dugliga fransyska arbeten, har sedan förlidet ä förmätt redaktionen att utom bufvudupplagan utgifva en mindre och billigare, till samma pris som der belgiska eller omkring 20 rår bko om äret för värt! lland, och blifver redan under nästa är tillgänglig bos Therrar A. Bonnier, Fritze och Samson Wallin här Ji hufvudstaden, Arfvidsson i Götheborg samt Feilhej och Landmark i Christiania. Den stora editionen erhälles genom kongl. generalpoststyrelsen till 43 rår banko; den miadre kan förmodligen erhållas något billigare. —— — Under saknaden af tillförlitliga underrättelser om rätta tillståndet i Frankrike, enär hela den förut oberoende pressen derstädes är lagd i bojor, och de berättelser, som den nuvarande regeringen behagar låta komma till allmänhetens kunskap, tills vidare är den enda källan för nyheter från departementerna, är det intressant att åtminstone vår Posttidning vet att med visshet förkunna oss huru der tillgår. Uti gårdagens nummer har denna kollega också slagit på riktigt stort, och unIder öfverskriften Det röda spöket, haft att förtälja om uppresningen i vissa departementer, att densamma är ställd på plundring och massaker mot enskilta m. m. alldeles i samma stil som då samma P. T. straxt efter Februarirevolutionen trakterade sina läsare med en mängd förskräckelsehistorier från Paris, och i början af år 1849 med dylika från Rom, hvilket sedermera till allrastörsta delen lyckligtvis fanns ogrundadt. Att Posttidningen, som annars har en sådan rättmätig afsky för alla dåd, deremot icke varit besvärad af nå gon sådan känsla i anledning af sjelfva denl: våldsbragd, som gifvit anledning till uppresningarne i de franska departementerna och som således är enda skulden till aHa de ohyggligheter och olyckor, som kunna följa af motståndet emot Presidentens försök att göra sig till Frankrikes envåldsherrskare och Rysk ;prokonsul, är alldeles i sin ordning. Viämna ej återgifva Posttidningens sröda spökn-historier, emedan sanningen utan tvifvel tränger sig fram med tiden, men sjelfva ihledningen till berättelsen är för mycket märklig för att det ej skulle löna mödan ätergifva vissa uttryck deri. Så yttrar sig Posttidningen: Genombläddrar man de franska tidningar, som under loppet af nästförflutna veckan hitkommit, måste man ovilkorligen häpna öfrer massan af de oroande och skräckfulla tilldragelser, hvilka sedan denna mänads början dragit säsom en härjande brand fram öfver detta sköna men olyckliga land — hvars olyekor man emellertid omöjligen lärer kunna skrifva på nägon annans räkning, än dess egen; dess löslighet i karakteren, dess ostadighet i tycken och önskningar, dess missbelätenhet i fredliga och lyckliga dagar, säsom under Ludvig Filip, och dess eviga törst efter nytt, nytt i hvilka former som helst, antingen de äro bättre eiler sämre än de fordna; i det stora antalet af sädana dess söner, som tro sig qvalificerade att gripas af den rasande ministerfebern, det nittonde ärhundradets digerdöd; och slutligen i dess stora fruktbarhet på fantaster, tbeoretiserande sam hällsförbättrare sädane som Oabet, Fourrier, Proudhon och andra, för hvilka det materiella goda här på jorden, det individuellaiköttsliga välbefinnandet är det högsta, det enda, det allt, på hvilket alla samhällens yttersta ansträngningar mäste rigtas. Derat slutligen ocksä den ursinniga delningsläran, kommunismen, hvars spökes, rödt som blodet och elden, just är det väsende som nu utsträcker sina snikna fingrer öfver landet, i alla vrår der en kassakista finnes, och utan ringaste afseende på, hvilken politisk tro hennes hittilsvarande egare må hysa. Vi skulle vilja bortvända blicken frän detta djuriska skädespel ; men det föres upp icke af en slump, genom menniskohand, för att genast äter förgätas: andra, hittills skonade samhällen mäste derutinnan se en strängt varnande lexza, en vink af den högstes finger, ett mene tekel upharsin.s Läsaren återfinner här precist, men i bjertare färgläggning, samma tankegång som vi i gårdagsbladet anmärkte hos den andra konservativa notabiliteten, i Svenska tidningen, nemligen nitet att skylla på Franska folkets lättsinnighet hvad som utgör resultatet af en djerf inkräktarea vågstycke att begagna den beväpnade styrkan till konstitut:onens öfverändakastande. Detta bemödande att förfalska historien och framställa den nation som med största hängifvenhet äfventyrat välfärd och lif för idderna, såsom blott och bart Jlättsinnig, och att tillskrifvå samma nation i dess helhet skulden för de enskilda falheter som varit följd af det reaktionära partiets intriger och korruptionerna från maktens sida, är ej något nytt; det är just det hufvudsakligen th genomgående karaktersdraget hos de konser-) vativa, som frukta för idsernas framsteg i 5 tänkesätten hos folken, och derföre ej nog kunna bemöda sig att få verkningarna derat tc IT Di mm FJQ DD FN p-— DI 2 Fö framställda i en falsk dager. de S——— 0 ; m NORGE ol Regeringen har på justitiedepartementets ut2 låtande tillstyrkt Konungen att vägra sank-ly, tion på den af sista storthinget beslutade arfslagen. Anledningen tages deraf, att storthin-b. get afvikit från kongl. propositionen, hvarid föreslås, att vid arf i nedstigande linie, son!r skulle fortfarande ärfva dubbelt mat dntter 112