Aftonbladet – 22 december 1851, sida 1

F. Åkerman fått konfirmation på sistnämnde: esidentsbefattning medelst ordinarie fullmakt. i torde, såvida denna notis bekräftas af PostIningen, återkomma till en och annan be-l; aktelse i anledning deraf. — Svea hofrätt bar uti plenum denna dag I ledamöter å den för afdömande af vädjade l ker blifvande 6:te divisionen, hos K. Maj:t reslagit: sekreteraren vid öfver-intendentsnbetet Henrik Wilhem Bredberg, vice hädshöfdingarne baron af Ugglas, Frans Fab. uss, C. G. Strandberg och Casten Wilhelm orrbin: till biträden vid fiskalsexpeditionen, rordn: es: vice notarien Lindstrand samt ce här. shöfdingarne baron Leuhusen och rmfelt. — Domkapitlet i Westerås har gifvit biskop olmström 1:a, biskop Fahlerantz 2:a och oktor Stenhammar 3:e rummet å erkebiskopsrslaget; Skara domkapitel biskop Butsch 1:a, ompr. Reuterdahl 2:a, och biskop Holmröm 3:e rummet. Till det definitiva förslaget hafva således nligt hvad hittills kändt är, biskoparne Butsch ch Holmström erhållit hvardera 5 röster, omprosten Reuterdahl 4, samt biskoparne ledrn, Fahlerantz, doktorerne Knös och tenhammar hvardera 1 röst. : — Kamreraren i krigskollegii aflöningskonor hr Joh. Aug. Hasselström har, efter en ort sjukdom aflidit ännu i sin bästa ålder. Ir Hasselström hade länge varit bibliothekaie vid svenska akademiens bibliothek; han ar utmärkt för sina bibliografiska kunskaper ch sin vidsträckta beläsenhet, särdeles i viterheten. Det berättas, att den aflidne skall afva testamenterat sitt eget betydliga bibliohek till akademien. a — Enligt ankommen underrättelse har poten som den 16 dennes afgick från Jönkö. ing till Götheborg, natten emellan den 16 ch 17, blifvit röfvad i trakten af Gullereds rästgifvaregård. Postiljonen och postbonden afva blifvit illa slagne med störar. Ett af yrefven från Jönköping innehöll 15,000 rdr. — Svenska Akademiens årshögtid firades såom vanligt den 20 December, alltsä sistlidne ördag, i stora börssalen. Af de aderton voro värvarande: hrr Böttiger, Grubbe, Rydqvist, Enberg, friherre von Beskow, Strinnholm och Skogman. Sedan den Kongl. familjen anändt, öppnades sammankomsten af professor Böttiger, med ett slags helsning, der ned några nätta ord omnämndes den lilja, som uppblomstrat utur det unga fursteparets kärleka (så ungefär tyckte vi orden öllo sig) och derunder professorn yttrade, att vid vaggan som vid grafven har smickret ingen rösts, — Af den korta redogörelse, som gafs öfver hvad som under det förflutna året passerat, erfor man att akademien förlorat tvenne medlemmar, den ena, biskopen af Kullberg, som för 34 år sedan välkomnades af Oxenstjerna och för omkring 50 år sedan vann sitt första pris; den andra, erkebiskopen af Wingård. Deras bortgång blef här endast antydd; utförligare äreminnen skulle blifva en annan gång. Sedan professor B., med afseende å dagens betydelse, uppläst några verser öfver Gustaf II Adolf, som kämpat för ljusets seger och värnat ssamvetsfrihet och samvetstro, upplästes af friherre von Beskow ett af en af den svenska sångens veteraner, J. D. Valerius, författadt ode till Allfader. Härefter skreds till redogörelse för täflingsfrågorna och de vunna priserna. En afhandling öfver akademiens vackra prisämne (uppsatt, om vi ej misstaga oss, af Wallin), om den estetiska känslans förhållande till den religiösa, hade blifvit belönadt med andra priset. Valda stycken dernr upplästes af professor Enberg. Det som upplästes tycktes vara särdeles medelmåttigt, förrådande icke blott brist på egna tankar, utan äfven på studier af de allmännaste estetiska arbeten. Slutresultatet af det upp: lästa blef, att ett konstverks värde. ej är så helt ock hållet skiljdt från sedlig grund, som man hittills föreställt sig. Efter uppläsningel tillkännagafs författaren vara: hr f. d.-kaptenen Hildebrand Hildebrandsson, till hvilken såsom frånvarande, prisbelöningen skulle af sändas. Hvad som utgjorde det hufvudsakliga före målet för allmänhetens väntan och nygirighet var det poem som vunnit bögsta priset, och hvilket man förut kände att det var författadt a ett fruntimmer, demoiselle Thekla Knös. Po emet hette: Ragnar Lodbrok,, och lärer vari en utförd bearbetning af Ragnar Lodbrok saga, likason Tegners Frithiof af Frithiof hi fräknes saga. Ämnet är ett bland de ypper sta. Poemet var deladt i tre sånger, af hvilk den första äfhandlade Ragnar och Thora, de andra Ragnar och Aslög, den tredje Ragnar död. Det som härur upplästes, var Heime och Heimers sång, Aslögs sång samt Ragnar Idöd och dödssång. Så, mycket man af de lupplästa, vid dess åhörande en gång, kund uppfatta, röjde poemet en stor makt öfver fot Imen, en ganska ovanlig förmåga att använd ;Ide svåraste versslag, innehöll många vacki bilder och ett varmt och friskt natursinne, så lledes stora poetiska förtjenster. I förhålland till ämnet vill man dock finna dikten alltft vek och mild. Som mad. Knös ej var närvarande, skull priset till henne öfversändas. Härefter nämndes Smärre skaldestyckens:? samma författarinna, hvika akademien tilldön andra priset, hvarutur dock tiden ej medgi -latt något upplästes, Förut upplästes dock af prof. Grubbe: sIr I validens saga., af magister Thore Strömberg hvilken sjelf var närvarande och emottog ar Idra priset. Poemet röjde en ren och vackt I diktion, en poetisk naturåskådning och innei lighet i känsla. ;