Aftonbladet – 19 december 1851, sida 1

växter som icke trifvas i Sverge, utan först ner i sydliga Frankrike; af snår af bärbuskar och små fruktträd. Här har du åter ett hiskeligt brådjup; en bäck störtar sig utför den af besynnerliga ormbunkar betäckta randen och dansar fram der nere i djupet mellan täta buskar och träd. Men jag vill föra dig till ett ställe på ön: det är Bonchurch, nära Ventnor. Här har nyss börjat i dagen framkomma ett kalklager, som horizontelt sträcker sig utefter öns hela sydkust, under namn af Undercliff, och synes söndersågadt af de vågor, som fordom gingo ända härnpp och först afsatte detsamma, och sönderbrutet i tusentals block, som, bevuxna af en yppig vegetation, fylla den smala remsan af jord mellan det höga kalklagret och hafsstranden, Här vid Bonchurch träffas en dal, sedan man arbetat sig upp för vägen, som nedifrån leder mot höjden; en dal, som sin botten har en liten dam, der svanor fritt simma omkring; kring dammens kanter stå de resligaste buskar af Fuchsier och Dahlier jag någonsin skådat; en gräsmatta sträcker sig sakta uppåt mot en höjd, der träd och buskar . ojemförlig smakfullhet äro planterade; en mängd nätta villor med sköna trädgårdar omgifva denna herrliga punkt, och öfver det hela ser man kalkberget högt resa sig och med sina i luften liksom sväfvande kalkmassor af de vidunderligaste former hänga ut öfver landskapet. Det var en varm, solljus middagsstund då jag, uttröttad af letandet efter naturalier, dels på hafsstranden, dels bland klipprasen straxt fvanför densamma, anlände till detta ställe, tedkastade mig i gräset och svalkades af de