Aftonbladet – 18 december 1851, sida 2

, Yrdtöranden hemställde nu, om icke begge par terne ansägo för rädligast att ingå förlikning, emedan utgången af processen troligen bletve den, att de allesammans komme att plikta. Nej, på inga vilkor!s svarade jungfru Andersson, jag är oskyldig, om jag också skulle sjunka isdenna stund. Mälet uppsköts derföre till den 12 instundande Ja. nuari, då stridsbjeltarne skulle äterkomma och med hafra vittnen, så framt de icke under julhelgen lyc kats bli goda vänner igen. I — Drängen Andersson, i tienst hos en uti huset N:o 13 vid stora Nygatan (Hotel Norköping) såsom resande boende brukspatron från Philipstad, har i i natt genom os aflidit i sitt uti nämnde hus belägna rum. — Natten till den 13 sistl. December föröfvades inbrottsstöld i skräddaremästaren Lundgrens verkstad vid Svartmangatan, då en mängd klädespersedlar, dels tillhörige herr Lundgren och dels hans gesaller tillgrepos. Det har nu lyckats polisbetjeningen att gripa skrädderiarbetaren Sjögren (boende hos skräddaregesällen Ericsson i huset n:å 35 37, Stora Badstugatan å norr). i hvilkens koftert större deler af tjufgodset anträffades. Skräddaregesällen Carl Petter Hander, äfvensom Sjögrens värd, innehade äfven ätskilligt af godset, som de dels mottagtt, del: köpt af Sjögren. S. pästod i dag vid polisförhöret, att han nämnde natt träffat en obekant person som lemnat honom alltsammans till ändring och reparation. Denna högst osannolika uppgift kunde S. dock icke styrka, hvaremot det upplystes att S. flerc gänger gjort besök ä br L:s verkstad, och vid ett tillfälle ritat af portnyckeln, samt yttrat: jag är utar kondition och vet icke annan räd än ge mig till at: stjälas. Ransakningen uppsköts, för bevisnings förebringande, till lördagen. — I ett vindskontor, tillhörigt bagaren Wahlberg. boende uti huset N:o 4 i Skottgränden, föröfvades : tisdags inbrott. Wahlbergs piga hade dock upptäck förehafrandet och förekommit stölden, ty då pigar uppkommit ä vinden, voro 8 st. skjortor nedtagna frär klädstrecken och inknutna i en handduk. Tjufver hade först gömt sig bakom skorstenen, men då han sett sig vara bemärkt, hade han utan byte tagit till flykten och qvarlemnat ett mindre jernspett, hvarmed inbrottet blifvit föröfvadt. På flickans rop att tags fast tjufren hade en gosse förföljt honom, och me tillhjelp af en annan person lyckades det kort derp:? att gripa honom, just som han i lugnt mak spatserade i marknaden. Den gripne uppgaf sig heta Olo! Andersson och vara gardist under N:o 80 af majore: Nauckhoffs kompani vid andra lifgardet, men för in brottet nekade han, under förklarande att han blifvi tagen af misstag. Vid polisförhöret i gär hade Än dersson enahanda uppgift; han hade icke den dager varit i Skottgränd, utan gått för att helsa på sin syster, som bor i staden. Då 3:ne vittnen dock inty gade att Andersson vore samma person, som kommi utspringande frän det hus hvarest inbrottet föröfva des, sä blef ransakningen remitterad till krigsrätt. — Skräddaren Smidt, hvilken numera försörjer sig med förfärdigande af mössor, hade i tisdags ingätt p: gärden till huset N:o 29 vid Badstugugatan å Norr. hvarest är bondqvarter, och derstädes utbjudit mösso, till salu. Handlanden Alander, som har sin salubod i samma egendom, hade, dä han observerat Smidt : gården i full kommers med Å:s kunder, blifvit mäkt: vred, hvarföre gräl uppstätt mellan Smidt och han delsmannen, hvilket slutats dermed, att Å. på gatar utanför bodtrappan tilldelade S. ett slag i ansigtet, så att blodet strömmade ur S:s näsa. Vid polisförhöret i gär blef A. öfverbevist om att väldet skett å gata, hvarföre han dömdes att böta 14 rdr bko,samt att ersätta Smidt med 1 rdr 16 sk. och vittnena mec 32 sk. bko hvardera. Hr Alander erlade genast böterna. — En fattig enka vid namn Ridderling hade ipoliskammaren anmält, att hon för flere är sedan tilll uppfostran emottagit ett barn, hvars moder vore numera aflidna mamsell Sjögren. Så länge modren lefvat hade hon ganska ordentligt betalt 8 rdr i måna den för barnet, hvilka medel Sjögren uppgifvit sil. erhälla af barnets fader fabrikören L—n. Sedar mamsell Sjögren i April mänad aflidit, hade hustrul. R. inställt sig uti L:s bostad vid Lilla Nygatan, oc! flere gänger af honom erhällit underhäll för barnet. För nägon sid sedan hade L. dock ledsnat vid denna utgift, hvarföre han ät R. skrifvit en anhällan till barnhusdirektionen af innehäll: att hon af numera aflidna mamsell Sjögren emottagit ett barn till värd, men dä barnfadren vore okänd och hon stadd i fattiga omständigheter och saknande medel att försörja barnet, sä vore hennes begäran att få barnet intaget ä barnhuset.. Tillspord att uppgifva namnet på barnfadren hade den ridderliga hustrun erkänt, att L. som; enligt hennes ötvertygelse vore fader till barnet, skrif vit ät henne den inlemnade skriften. i L.,i gär uppkallad till polisförhör, erkände att har på Ridderlings begäran författat skriften ät henne, men fader till barnet vcre han icke. Omkring 15 rdr hade han efter mamsell Sjögrens död lemuat R till barnets underhåll, men säsom L. uttryckte sig endast af ren barmhertighet. Med mamsell S. hade han visserligen varit bekant i 5 å 6 är, men icke på nägot mera förtroligt sätt. DäL. i en förebräende tor vände sig till enkan R. med yttrandet: se der har ag lönen för mitt barmhe:tighetsverks, invände hb volismästaren Sträle genast uti allvarsamma ordalag, tt L. borde skämmas; det är-just den fattiga qvin van som utöfvat barmhertighetsverk och icke ni Sedan L. på inga vilkor ville ätaga sig barnets värd, erhöll R. hänyvisaing att vid domstol göra sir :alan mot honom gällande. — Åtalet mot en del snickaregesäller. som företagi: ig att mot näringsförfattningens stadgande begagn: rbetsbiträde, fortsattes i gär uti poliskammarn. Gesällen Lindberg dömdes att böta 6 rdr 32 sk. ko, sedan snickaren Björkstedts hustru förklarat uppiften att Lindberg vore uti hennes mans arbete för sann. Snickaren Stille framträdde nu och förklarade att sesällen Flodin, som har 4 gesäller ä sin verkstad, rbetade för bonom; men Stille kunde icke motsäga en invändningen att han upphört med snickeriyrke ch numera vore längäkare. Säsom äkare hade Stille nantalskrifvit sig och hvarken skrifvit Flodin elle less arbetare, äfversom Flodin och icke Stille hyr: erkstadslägenheten. Flodin dömdes alltså att böt: 3 rdr 16 sk. Gesällen Herzström hade uppgifvit att ban arbetad: os grosshandlaren Åström, och denne sökte nu förvara H. på så sätt, att Aström förmenade sig vare erättigad ha en snickeriarbetare i sin tjenst, like äl som en dräng, emedan han hade ätskilligt snicarearbete att ät sig läta verkställa. Mästarne vorc yra, och derföre hade Herzström blifvit antagen. om Herzström icke kunde bestrida äklagarnes uppift, at han, utom det arbete som förrättats ät Aström, ;rfärdigat ät andra personer säväl chiffonierer som ndra möbler, så dömdes han att böta 3 rdr 16 k. bko, Gesällen Engström företedde bevis att snickaremäaren Igelström ät honom förhyrt sina rättigheter, en styrkte icke huruvida J. ännu betalar utskylder. tt J. vore rymd till Amerika kunde E. icke bestrida, ien som hustrun ännu vore qvar här, ansäg han ontraktet ega kraft. Aklagarne hänvistes att hos andelskollegium göra sin talan mot E. gällande. Gesällen Hylga hade lyckats förmå snickaremästan Hörlander att utgifva betyg öfver att Hylen vore ins verkgesäll och med de gesäller han begagnade l. betade för Hörlanders räkniog. Mot H. hänvistes. ven äklagarne att hos handelskollegium göra sin lan gällande. Nu begärde hr polismästaren att få veta hvem at ; tilltalade kastat svafvelsyra å en utaf äklagarnes åder, en sniekaremästare, dä parterne sistl. thorsg begäåfvo sig från poliskammaren, Endast Hylen g frågan ät sig och började, oaktadt han icke dide kt blifvit för dådet tilltalad. att framdraga ätskil-l