Aftonbladet – 17 december 1851, sida 2

— Muvemanget inom pressen. Det lärer nu kunne anses säsom afgjordt att Morgonbladet med detta wrets slut upphör, emedan någon prenumerationsannälan ej är synlig. Mähända var detta orsaken, ivarföre Morgonbladet för nägra dagar sedan kallade vär aristokrati en middagslurs-aristokrati: en sömn aktig klass som ej ens gitter patronisera ett Morgonlad. De mortuis nil nisi bene, säger ordspräket, och vi skole äfven söka följa denna maxim i afseende på let döende Morgonbladet, Vi hemställe endast ännu en gäng höfligt till dess redaktör om han ej före sin bortgång från publicitetens arena skulle finna grann lagenheten päkalla, aft taga fram nägot, om än al Irig så litet bevis på sin ofta repeterade beskyllning att Aftonbladet i sina förflutna ärgångar före 1844 idkeligen smädat konung Carl Johan. Dä Morgonoladet till en så väsendlig del grundat sina utfall mot Aftonbladet på detta föregifvande, och framställt detsamma säsom ett bland bevisen på pres sens förfall, men Aftonbladet trotsat Morgonbladet stt kunna uppleta ett enda verkligt bevis för ett sålant gravamen, sä tyckes det ligga i Morgonbladets eget intresse att ätminastone försöka, om i Aftondladets alla 21 ärgängar ett enda verkligt stöd för beskyllningen kan uppletas, emedan hela publiken eljest blott alltför tydligt mäste genomskäda, att tillvitelserna och anfallen mot Aftonbladet i detta hänseende skett mot bättre vetande eller, säsom vär lag kallar let, af argt uppsåt, och det vill väl icke Morgonbladet hafva på sig.