Aftonbladet – 16 december 1851, sida 1

Cap Horn, till Californien, Otaheiti, Nya Holtand, China, Java och Goda Hoppsudden, nedreste jag, som du erinrar dig, från Stockholm den 24 sistlidne September til Carlskrona. Den förestående resan kring jorden hade länge varit mig bekant, och jag hade haft temlig tid på mig att tänka på densamma, fversinna alla de möjligheter den medförde, så till det ena som andra, vänja mig vid de nya förbållanden, hvari jag under en 2 års tid sannolikt skulle komma, och göra mig hemmastadd med allt hvad jag skulle sakna, likasom med det lilla jag ögde qvar. Men, egentligen att tala, var det först 1 afskedets stund jag rätt kände hvad jag öfvergaf. Barndomsminnena, ungdomsfantasierna och äfventyren, mannens verksamhet, hem och vänner — allt skymtade i chaotisk oreda förbi mig, blandadt med framtidsförhoppningar och önskningar; jag ville gripa fatt i allt, ville behålla det gamla erfarna och dock icke släppa. af det kommande. Jag slets mellan stridiga känslor; men när slutligen vid Kungshatt tornspirornas toppar från den sköna staden försvunno, då kände jag att jag lemnade en del af mig sjelf qvar — och när jag då blickade ut i det ovissa dunkla, som skulle komma, då öfverväldigades jag af ett vemod, som det ovissa hoppet om ett återseende icke förmådde helt och hället borttaga, : Dock — öfverallt fin Och sar På mig; i land, Jag lyder under Herrans bud, Farväl då, sköna fosterjord Med alla, alla dina kära! Du är mig, fjerran eller nära, Det käraste, du gamla Nord. — Om min nedresa till Carlskrona har icke mycket ga d Tjocka på dr lurdröjöe 3 H tat, vch kall och ruskig väderlek var iso icke cava! att göra de första reseintryc anger ox ofölvisst kan jag icke wu de att ti sa or fa fn ohskisarnoerv hvart. Cour send gjor rig Skylt längt ob ora bt fp Qvastet, ler d: tnbögtoes dl int oa äl er cr sig rt : pobbostpioostäg k lig c uvi Neptembergvel, sor Here