Aftonbladet – 13 december 1851, sida 2

gamle Sanct Petter. Men vi hafva la Triuna, hvartill Nicolaus V låtit utkasta grundvalen. Jag skall efter Raselinos ritning fullborda den nya kyrkan och uti kapellet skall srafvården få en densamma värdig plats.. sOch till huru mycket anser ni kostnaden för denna nya byggnad komma att uppgå?s Till ungefär hundratusen scudi. Ni får två hundrade tusen om det behöfsr, svarade påfven. Jag kan således afresa till Carrara.s I ögonblicket, och glöm icke att direkte vända dig till mig så ofta du behöfver meddela mig något, eller ännu bättres, tillade påfven, jag skall låta slå en bro ifrån mit rum till din verkstad, för att när som helst kunna besöka dig och gräla på dig när arbetet icke går fort nog. Adieu Michael Angelo. jag hoppas att du förstått mig. Jag skulle fåfängt försöka att måla den glädje hvaraf Michael Angelo kände sig intagen, då han lemnade Vatikanen. De som med känsle för det sköna och sublima i konsten länge varit förföljda af en fix idå, hvars utförande icke beror af deras egna krafter och som, hänförd af en brinnande inbillningskraft, uppgjort er vidtomfattande, jättelik, till det omöjliga grän. sande pan, och då hastigt se svärighetern försvinna, den djerfya tanken blifva utförba och möjligheten träda i omöjlighetens ställe endast de kunna fatta hvad som vid detta o förmodade och lyckliga ögonblick tilldrog zi i konstnärns själ. Under det att hundradeta:s under hans be fäl-stältde arbetare ur brotten vid Carrara upp togo de vackraste stycken af den hvita mar ; stod ban sjelf tyst och tankfull, öfver lemnsd åt sina djerfva och storartade ideer på en stor i hafvet utskjutande klippa. sHvarföres, sade han ofta till sig sjelf, hän förd af sin brinnande inbilningskraft, skull