Aftonbladet – 13 december 1851, sida 2

ag icke bearbeta denna klippa? Den skulle inder min hand blifva en koloss, som på långt fstånd skulle injaga förskräckelse hos de sjöfarande. Mitt namn skulle med ocutplänliga bokstäfver inristas i graniten och mitt verk skulle vara evigt, likasom Guds. Men tåla mod! Snart skola mina marmorberg resa sig och en hel skapelse af öfvermenskliga och storartade väsenden skola uppstå, alstrade af min mäktiga hand. Jag skall då endast behöfva ropa till dem: blifven lefvande! och de skola lefvae. Gå, stackars snille, insöf dig i dina drömmar, uppbygg ditt Babel ända till skyarne! Under det att du i ditt vansinniga högmod anser dig jemnlik med Gud, har en usel jordmask af det slägte, som dväljes vid hofven, tillfogat ditt arbete ett dödligt stygn, så att alla dina djerfva planer gå upp i rök. Du förstår dig icke på intriger, min gubbe. Snille är visst bra, men skicklighet ännu bättre. Stolthet, redlighet och hederskänsla äro visserligen förträflliga egenskaper, men med dem tager man sig slätt ut med en viss klass menniskor: den stiger högst som mest kan förnedra sig. Qui se humiliat exaltabitur. (Den sig fjrnedrar, han varder upphöjd.) Har du redan glömt evangelii ord? Lemna då dina dåraktiga förslager, dina fantastiska slott och till bilder utbuggna berg. Länge nog har du betraktat haivcts och himmelens omätliga rymder. ynda till din verkstad; man har lyckats av beröfva dig pålvens gunst. Platsen utanför Sanct Peterskyrkan var belamrad, nästan öfvertäckt med ofantliga från Carrara ditförda marmerblock. Den sista lossningen hade nyss försiggått vi Hdodens kajer, och Michael A följe af den djupa enslighet, I wagen vana lefde, var helt cc! om hvad som tilldragit sig vid al 2 t okunnig et unde