Aftonbladet – 12 december 1851, sida 2

Article Image
sötheborgs Handelstidning innehållit ett par, åsom det förekommer oss, från någon tysk idningskorrespondent (möjligen dock att det r ett misstag, då vi anhålle om ursäkt) hemade artiklar, af hvilka vi här meddela den na såsom ganska intressant och upplysande, l, mufvudsakligen angående engelska pressenslm tällning till Kossuth och angående beskaf-ry enheten af den hyllning som lemnats honom. j: De sista dagarne som Kossuth tillbragte i Eng-55 and före sin åfresa till Amerika hade han för afsigt3! utt egna ät hvilan och den gästvän som mottagit ho-St om under sitt tak. Hans offentliga uppträdande i Sngland ligger nu i öppen dag för oss. Vi hade cke orätt, då vi redan på förband beteeknade det om en historisk företeelse. Alla partier erkänna be-l . ydelsen deraf, somliga genom det innerliga deltati rande, hvarmed de beledsagat Ungerns diktator; anbl Ira genom de utomordentliga ansträngningarna att de illintetgöra honom i allmänna opinionen, att parera lst le kanonkulor han uttalat, som ett engelskt vecko-)D lad uttrycker sig. För en obetydlig person, för ei. naktlös agitation gör man sig icke en sädan mö I s I fjorton dagars tid har Times vridit sig och hyz :ÅS! som en orm, samt bespottat honom än här än der. jr atan att kunna träffa på det dödliga stället, och dess svans, som slingrar sig genom hela Europa, bar försäfves sökt i hvarje vinkel. Först försökte den använda stolt förakt och ansäg den lögnaktiga beskyllingen, att Kossuth en gång tillgripit sig anförtrodda summor, tillräcklig att störta honom, och öfverlemrade honom till m:r Barnum, Jenny Linds impresarie. Men slaget var icke dödande, det studsade illbaka på angriparen; Times mäste dock nödvänligt tala om den man, öfver hvilken den sä emfaiskt öfvergätt till dagordningen. Den mäste likväl indra taktik; plötsligt beundrade den kämparna för ingerska saken, dem nemligen som förtjente det den idla grefve Batthiany t. ex., en annan gäng Bem, Ungerns tappraste och skickligaste hjelte. Än varls Kossuth en röd republikan, tn en förstockad aristorat; den ena gängen fördömde den honom derför, att han var en oförsonlig fiende till huset Habsburg ; en annan gäng sökte den beröfva honom alla sympathier genom den osanna beskyllningen, att han skulle hafva erbjudit samma hus Habsburg hjelptruper mot italienarna. En gäng försäkrade den, att sterrike vore i ständ att vederlägga alla Kossutbs skamlösa beskyllningar, men vore för stolt dertill; en annan gäng förkunnade den, att Österrike icke talade, emedan det fruktade att ej blifva trodt. Den kan icke nog ofta upprepa, att Kossuth är en ganska betydelselös individ, och dock tränger sig hans namn och hans bild in i alla dess tankar. Den vill tala om finanserna, om fredsvännerna eller om lordmayorsdagen — och likväl talar den om Kossuth. Frän de sista veckorna kunna ganska få ledande artiklar framvisas, i hvilka icke Kossuth är nämnd eller ätminstone kan späras i tankegängen. Dessa omdömen äro sina egna domare och tillintetgöra hvarandra, om nan jemnför dem. När Times, begär sädan takthet och yttrar sådana motsägelser, sä är det icke underligt att dess efterpladdrare bete sig ännu oskickligare. Det lönar icke mödan att söka efter vidare detaljer. Men hvad som intresserar oss, oh hvaröfver vi öra skafta oss klarhet är två saker: inom hvilka klasser af det engelska folket Kossuth och hans sak funait sympathier, och hvilka följder hans uppträdande mäste komma utt få. Hvad den reaktionära pressen sagt om den första punkten, är endast v tioner af det formulär, hvarefter i flera länder mången polisrapport rättat sig, då man bringat någon misshaglig person en hyllningsgärd: den som kan deltaga i en sådnn demonstration är ingen städad menniska; följaktligen har ingen städad mnnniska deltagit i denna demonstration. — Samma man bör till folket om han hurrar för en fustlig person, men till pöbeln om han burrar för en folkets man. Tillräckliga facta ligga i dagen för hvar och en, som vill bilda sig ett eget o adöme. Först och främst engelska pressens hällning. Utom Times, har också den puseyiiska Morning Chronicle smäningom öf vergatt från en opartisk hållning till bittra angrepp på Kossuth, och det i synnerhet, som det tycks, se dan han lagt vigt på sin protestantism och blottat jesuiterna och ultramontanerna. Vidare har Tublets äfven anfallit honom. Tablet är en auktoritetstidning, dr Cullens speciella organ. Med dessa få undantag står hela engelska pressen på motsatta sidan. Äfven de konservativa och synnerligast torybladen, ehuru i enskildheter af annan tanke än Kos-uth, ö afgjorda förfäktare af den ungerska saken. Standar har frän tory-ståndpunkt, i den kraftfullaste ton belyst och besvarat den frägan: hvem har rätt, hvem är högförrädarn? Den högst konservativa Morning Herald resumerar sitt omdöme i följande sats: det engelska folket har instinktmessigt känt, att ett förbund är slutadt öfver hela jorden, mellan den politiska och den religiösa absolutismen, och det är dess djupa hat mot detta förbund och dess makter, som uttrycker sig i Kossuths varma emottagande. Slutligen mätte det icke vara likgiltigt för hvar och en som känner Punch, att denna tidning, som med sko ningslöst ätlöje gisslar hvarje dumhet eller därskap, men bakom satyrmasken döljer en lefvande känsla för rätt och mensklighet, och bland kännarna af den engelska journalistiken betraktas som den allmänna opinionens sannaste uttryck i sådana saker, längt ifrän aft förljjliga Kossuthsvindeln, utskjuter sitt fyllda koger på dess motständare. Egenteligen är frågan härmed redan besvarad. Men lätom oss likväl något närmare betrakta sammankomsterna, festerna, adresserna och de personer, hvilka tagit del deri. Öfverhuset och hvad som har gemenskap med detsamma har hällit sig på afständ och, hvad de icke till pärskapet hörande lorderna beträffar, så hafva vi, med undantag af lorderna Dudley Stuart och Charles Fitzroy, endast hört talas om tvenne deltagande skrifvelser. Men är det nägonting underligt deruti? Det ligger i den engelska aristokratiens karakter att taga parti för det rätta mot förtrycket, sävida nämligen ett sådant deltagande ej förmycket kommer i kollision med desst. egna intressen. Då Warschau föll, trädde en engelsk prins af blodet i spetsen för polska kommittterna. Polska revolutionen hade en aristokratisk karakter och Polen låg lingt bort i Turkiet,: Ungern ligger ännu längre bort på kartan, men på de 20 ären hafva jernbanor blifvit byggda, telegrafnät lagda och en elektrisk urladdning skakar hela jorden. Denengelska demokratien — äfven om den icke kallar sig så — har redan tvenne gänger, genom reformbillen och uPphäfvandet af spanmälstullen, applicerat ett dunderslag på öfverhusets dörrar, och just nu lyft sin arm för tredje gängen. Det hade verkligen varit bra mycket begärdt, om man fordrat att -aristokratien skulle mottagit Kossuth med öppna grmar. Det gifves tidningar, som gjort sig den mödan att, nägra få dagar effer Kossuths landstigning räkna efter huru mänga parlamentsledamöter deltagit i denionsträtionerna, och af det ringa antalet dragit den slutsatsen, att sympathierna icke vore synnerligen stora. Den som uppställt en sädan beräkning, utan att beledsaga den med ett enda förklarande ord, skall svårligen kunna afskudda sig förebråelsen, antingen att hafva haft ondt i sinnet eller oc att han alls icke känner till de engelska förbällandena. Londoer-säsongen börjar i Februari och varar till Juli. Dä parlamentet slutat sina förhandlingar, sprida sig dess medlemmar ät alla himmelstreck för att skaffa sig vederqvickelser efter sex månaders trägna arbeten eller äter sysselsätta sig med si ilda angelägenheter. Kan väl nägon föreställa sig, att något betydligt antal af de 656 herrarna, för att emottaga någon, vare sig hvem som helst, skulle skynda hem från sina jagtpartier i skottska höglandet, från sina fiskturer i Norge, sina YFackter i Atlantiska hafvet, från Paris, Rom, Atben eller Kairo? Nej; och om ontinentens samtliga statsmän, med hr Carlier med i ska örden och hr Faucher i spetsen, landstego n, He de alla kafva. skäl att vara söjda, om de niottogos ar så mänga amentsledanöter som omgåfvo Kossuth. Huru många päörlanentsledamöter mottogo väl Haynau? — Det är ev resultat hvaröfver ingen under dylika fö ällander DI LA 2 AN rr AR mm Å 2 mn ton

12 december 1851, sida 2

Thumbnail