Aftonbladet – 12 december 1851, sida 2

n förteckning på de lagsökningar, som der lifvit mot honom anhängiga. Deremot föreommer, att åtskilliga gånger förhållanden om jöbergs affärer varit vidrörda offentligen anorstädes, hvilka icke omnämnts i Attonblaet, och ett sådant förhällande kan till och; red citeras från helt nyligen. Vi hoppas således att detta hr Sjöbergs nya ackra försök att skada hr Hjertas goda namn; ch rykte skall studsa tillbaka mot den allvänna rättskänslan och blifva lika fruktlöst om hans nyss uppdukade falska beskyllning, it hr Hjerta skulle handlat med hårdhet mot flidne kapten Lindeberg, hvarom sanna förällandet är kändt af 60 å 70 Lindebergs reditorer. — Förvaltningsutskottet för Blekinge läns husällningssällskap har, enligt hvad Tidningen lajaden nyligen meddelat, till länets invånare tfärdat en uppmaning angående inrättande af lialsparbanker i socknarne, hvilka banker omme att ställas under förutvarande närmate sparbank i stad eller köping. Det är ett glädjande tidens tecken att in-! cesset för sparkankerna tillvexer och att man öker att utbreda deras verksamhet öfver allt Il kommunerna; men hvad som i förevaande fall särskildt förtjenar att bemärkas är, tt den större kommunala inättning, som Sverge ör närvarande eger i sina hushållningsällskaer, här tagit initiativet. Det är ett nytt beis, till de många som redan finnas, att svenska ationen börjar nalkas den tidpunkt, då den an med omtanka och mt sjelf inom kommuerna vårda en stor del af sina angelägenheer, såväl de som främja det materiella vältåndet som de hvilka befordra folkets sedliga ch sociala utveckling. För att sätta våra läsare i tillfälle att beöma det både vackra och praktiska syftemået med nämnde uppmaning, meddela vi derur öljande: Det är bekant, att sparbanker sedan flera är tillaka finmas inrättade i samtlige länets städer samt i tonneby köping och Jemshögs socken, hvilka visat tt välgörande inflytande på sin omgifning, i det de mottagit den ordentlige och fltige arbetareus sparenniog, äfven om denna icke uppgätt till högre beopp för veckan än ätta skillingar banko, och gjort :essa mindre summor fruktbärande, visserligen emot n procent lägre ränta än den ännu gällande lagliga, nen dock med ränta som, under tidens längd tillagd le ursprungliga insatseroa och derå upplupet intresse, emnat den sparsamme och ordentlige arbetaren, hvilken jemnt insatt sin besparade penning, en reveny af vans lilla sjelfförvärfrade kapital, som svärligen skulle kommit honom till godo, om ej sparbanken emotteagit ;ch förvaltat detsamma. På sädant sätt har mängen jenare och mängen i ringa vilkor stadd busfader af ;rbetsklassen efter nägra ärs förlopp sett sig i besittng af ett litet kapital, med tillbjelp hvaraf han sunnat bereda sig stundom fullkomligt oberoende på iidre dagar och alltid en hjelp i nödens och behofvets stund. Men det vida större antalet af tjenare h arbetsfolk m. fl. å landet är ännu, antingen af kunnighet om sparbankernas välgörande syftning eller af likgiltighet derför, icke delägare i dessa inrättninsar, som dock förnämligast tillkommit för arbetsklassens bästa. Äfven har det länga afständet frän sparbanken i staden eller köpingen för mängen utgjort ett väsendtligt hinder för anlitandet af dessa inrättbingar, enär man ej ansett mödan värdt att för inåttandet af en besparad riksdaler eller tolfskilling Besa flera mil till och ifrån sparbankskontoret. Om ierföre detta hinder undanröjdes och hvarje omtänksam husfader på landet, som har barn, tjenare och arbetsfolk under sin tillsyn och emvärdnad, hade tillfålle att en gäng i månaden inom den socken eller ået pastorat, han tillhör, insätta de sparpenningar, m hans arbetarg under en och annan vecka gjort, och ssa insättningar ordentligt under en längre tidstöljd förnyades; så skulle derigenom oberäkneliga följder af refnad och belätenhet vinnas ieke blott i ekonomiskt, utan äfven i moraliskt afseende. Den behällning, som vunnes genom besparandet af mängen under vanliga förhållanden till ingen nytta, och kanske till skada, förspild skilling, skulle först för arbetaren blifva en fond, vigtig ait ega och nyttig att använda i behofvets stund, och dessutom lära honom inse, att han kunde bereda sig en framtid af trefnad och oberoende, hvarifrån han nu för det mesta genom sin fattigdom ser sig utestängd, samt på samma gäng höja henom till begrepp om sitt värde säsom redlig medborgare och arbetare. En arbetare, som besparar och insätter blott en skilling hvarje dag, har för ett är i ren behällning, utom ränta, sju riksdaler 29 skillingar, och med samma besparing under 10 är ett sapital af 76 rdr, hvartill genom räctans tilläggande under tiden kommer omkring 25 rår; således, genom en skillipgs besparing om dagen oeh dess insättning i sparbanker, på 10 är ungefar 100 rår. Och huru mången arbetare bör icke, ehuru fattig han är, genom omtanka och sparsamhet kucnaafse mins! en skilling om dagen, dä han derigenom ser sig i ständ att om 10 är ega 100 rår! — Ännu mera fördelaktigt utfaller paturligtris förhällandet, om den dagliga besparingen kan blifva större, då t. ex. sex skillingar, besparade för dagen, gifva för ett år ett kapital af 45 rdr 30 sk. utom ränta, och säledes, insatte under loppet af 10 är, med ränta uppgå till omkring 600 rdr, en summa, som för en person af arbetsklassen är betydlig! Men icke blott den fattige tjenaren och arbetaren skulle af en sädan besparing och omtanka bemta stora .onomiska fördelar: äfven bonden och husbonden ulle ä sin sida, genom ett sädant förbättrande af arbetarens vilkor, del: kunna vara förvissad om redbärare och trognare arbetsfolk, dels i en ej aflägsen framtid se sig befriad ifrån största delen af de nu öfverklagade och onekligen härdt tryckande fattigvärdsbördorna, hvilka, derest nägon lindring deri genom församlingarnes egna allvarliga bemödanden icke tillvägabringas, snart nog hota att grundlägga månsen förut mindre bemedlad landtmans obestö Beredandet af en förbättring i den arbetande klassens ekonomiska tillständ skulle ock otvifvelaktigt niedföra en mirnskniog i den osedlighet och de mänga förgripelser emot eganderätten, som redan länge och icke utan skäl öfeerklagats, och hvilka -— om de ock ega a hulvudsakliga grund i ett af brist på kristlig uppstran alstradt okynne — likväl ofta härleda sig frän nöd och saknad at medel för afbjelpandet af de oundgängligaste lefnadsbehofven. Kongl. hushällningssällskapet har sälunda bemedlat, att inem hvarje pastorat kommer att inrättas minst en filialsparbank, der en gäng i månaden, enligt det reglemente, som uppå husbållningssällskapets örslag blifvit af sparbanksdirektionerna antaget, insättningar af arbetares och andras små besparingar kunna ske, för att genom utsedd fitiald rektion till närmaste sparbank i stad eter köping kostnadsfritt insändas eraot erhällande derifrän af en sparbanksbok för hvarje insättare; och päråkpar Kongl. hushållningssällskapet deltagande och medverkan för denna vigtiga angelägenhet säv5l a ets alla rätttänkande landtmän, som af ett u presterskap, så att de hvar i sin stad söka s cedomen om fördelarne af ifrågavarande in og och på läm gt sätt förmä de mindre be t sig deraf begagna. I sedusre atseen svärdt, on verenskommelser kunde trö rdes eme! n husbönder, och dels em somt dera tjenare och arbetare, ct en viss det af löne eler dagspenniogen fioge afölrag att gernor sbondens försorg i sparbanken insävtös för tjen: arbe ns rökning, fat dant vr cam I äasbarden Ådervis