Aftonbladet – 11 december 1851, sida 2

son som leges för tillfället. Detta skulle först och främst kesta mindre, för det andra lemna tillfälle till en verksammare bovakning än med en allmän polis, om den ej skall blifva allt för dyr, och för det tredje undvikes derigenom att skapa en tillökning i den allmänna beskattningen. Den fjorlonariga Dybeckska arftviston. I samma mån som med denna bekanta rätteIgång, hvaraf de hufvudsakliga handlingarna d varit meddelade i Aftonbladet, nalkas afgörandet i sista instansen, blir uppmärksamheten derpå naturligtvis större dels i anseende til det omtvistade beloppets storlek, dels också för sjelfva den juridiska fråga som derigenom skall afgöras. I det sednara afseendet är att märka, att lagstiftaren öfverallt synes hafva antagit, hvad som äfven bjudes af förnuftet att alla sådana Jafhbandlingar som kunna inverka på lagliga Jarfvingars rätt, eller hvarigenom någon till förfång för lagliga arfvingar afhänder sig legendom, vare sig genom gåfva, testaJ mente eller köpeafhand ing m. m., måste i allo uppfylla de former och vilkor som för deras upprättande äro stadgade, så framt de skola anses giltiga emot klander. Nu är frågan här huruvida en person som undertecknat en dylik afhandling, men såväl före som efter den dag då sådant skedde, visar en sådan sinnesslöhet, att han måst ställas under andras värd och ständiga tillsyn. kan anses hafva på den dagen, då afhandlingen upprättades, hafva varit vid så sundt och fullt förstånd att afhandlingen må blifva gällande, oaktadt de vittnen som betygat hans egenhändiga undertecknande af afhandlingen, sedermera hörda på ed, upplyst. att han icke vid tilfället yttrat någonting som kunde gifva anledning till en bestimd slutsats i detta hänseende, och icke ens sjelfva afhandlingen blifvit i vittnenas närvaro för honom uppläst. Det har förut varit nämndt, att nedre revisionen i sitt betänkande uti denna fråga tillstyrkt upphäfvande af hofrättens dom och afhandlingens återgång. Med afseende på frågans stora juridiska intresse införa vi här ett transsumt af detta betänkande i hvad detsamma angår sjelfva saken jemte några af sökandernes ombud bifogade noter. Uti detta betänkande synes frågan kort och klart sammanfattad och utredd, och detta skail spänna innu mer uppmärksamheten på den slutliga utgång, som afvaktas från högsta domstoln. . Här, om någonsin, synes eljest domaren . hafva egt skäl att begagna sin uti 25 20 kap. ! R. B. medgifna rättighet att, äfven sedan saken under dess skärskådan kommit, råda par-! terna att sig förena. Men högsta domstolen har, såsom vi förut nämnt, icke ens lemnatl, bifall till den anhållan om anstånd med föredragningen, som sökanderne framställt i ändamål att kunna tillvägabringa förlikning; — -)! och svaranderne synas å sin sida tro sig)! kunna vara säkra om en för dem gynsam i k j , j t utgång, enär de afvisat det förlikningsanbud, som derefter blifvit dem gjordt. De omnämnda handlingarne lyda som följer: Utdrag af protokollet, hället inför Kongl. Maj:ts Nedre Justitierevision den 7 No-: vember 1851. S. D. Revisionssekreteraren Södergren föredrog revisionssaken emellan Johanna Fredrica Dybeck, född Norman, och extra ordinarie kanslisten Johan EricP Dybeck, s kande, och enkan Lovi Aspelin, grosshändlanden Thomas Aspelin, grefvinnan Christina Lovisa von Rosen samt underlöjtnanterne, grefvarne Fritz von Rosen och Axel von Rosen, svarande, angående klander ä köpeafhandlingar, m. m. Och yttrade föredraganden: Hvad angår sjelfva saken, anser nedra rcvisionen, lika med hofrätten, sådant förhål-, lande icke hafva förekommit, på grund hvaraf stadsmäklarne Sahlstedt och Pfefler må, såsom sökanderne yrkat, för återgångsvittnen förklaras; a) äfvenson nedre revisionen icke allenast finner det böra på grund af bemilte vittnens intygande och öfrige i saken förekomne omständigheter, såsom lagligen utredt antagas, att sockerbruksidkaren Erik Dybeck den 5 Juni 1830 de begge klandrade köpeafhandlingarne undertecknat; 5) utan ock, lika), med domstolarne, anser samma afhandlingar, oaktadt hvad sökanderne derom i tredje stämsc ningspunkten anfört, innefatta försäljning af hela fasta egendomen och all den till sockerbruket hörande lösa egendom; c) Men som.l;; fråga om dessa afhandlingars giltighet, för pröfning hvaraf, såsom kämnersrätten förkla-ss a) Uti 26 17 kap. R. B. stadgas, att det vittnelo; j bör gälla, som är i sin utsago ostadigt och sägerh in ett än annat, än jakar och än nekar detsamma, wvilket, enligt hvad sökanderne visat, varit fallet med h. 5ahlstedt och Pfefter. Dessa vittnen hafva nemligen 1 örst skriftligen intygat, att Erie Dybeck erkänt af-1 andlingarnes innehäll och derunder skrifvit sitt namn, n ben sedermera mäst förklara att Eric Dybeck vi: !n mvittnade tillfället icke yttrat ett enda ord, samt attsl fbandlingarnes innehåll icke heller uppgifvits, hvaraf! ki åledes följde, att vittnenas ä afhandlingarne teckade intyg, att Eric Dybeck erkänt innehället deraf, Lv AA MR ar mot verkliga förhållandet stridande. — Kan nä-h: ot vitsord sådant oaktadt derss vittnesmål lagligenD illäggas? so 5) Endast ett vittne, nemligen Sahlstedt, har intyat, att Eric Dybeck var tillstädes och undertecknade g? alubrefvet. Att jemv21 lifränteafhandlingen vid till. illet underskrefs af Eric Dybeck, det har icke enslå! ahlstedt kunnat taga på sia ed. Vittnet Pfeffer, om aldrig hvarken förr eller sednare sett Eric Dy-lej eck, har ej kunnat taga på sin ed att det var han, sa om undertecknade afhandlingarne; men beskrifninen, som Pfefter lemnat på den omvittnade personen, D; ar inträffat, icke på Eric Dybeck, utan på en annan nt: ärvarande person. Uti dom den 1 Maj 1814 har Svea hofrätt i enitje ;stamentstvist förklarat testamentet icke vara lagli-ste en bestyrkt, af det skäl, att det ena vittnet aldrigbe rr sett testator och dess identitet till följd deraf varl Ki ndast af ett vittne bestyrkt. ce) Sökandernes pästäende, att afhandlingarne af-be