Aftonbladet – 11 december 1851, sida 1

MICHAEL ANGELO. ALEXANDRE DUIMAS. En dag, då han var syssselsatt med denl. gamle Faunens hufvud, stannnade bredvid honom e2 temligen ful och vårrdslöst klädd person af omkring fyratio års ållder och betraktade under tystnad hans arbeete. Michael Angelo, som arbetade med maycken ifver, gaf icke akt på den okände, omr hvilken han hka litet bekymrade sig, som opm det stoft som föll Under hans mejsel. Då han lagt sista handen vid sitt arbete, tog han, som konstnärer vannligen bruka, några steg baklänges, för att bbättre bedöma sitt arbete, hvarmed han tycktees vara högeligen belåten. Det var förmodligern detta ögonblick, som det stumma vittnet till detta uppträde afvaktade. Han närmade sig långsamt och lade sin hand på den unge bildhuggarens skuldra. rMin vän-, sade han med en lätt dragning på munnen, om ni tillåter så har jag en liten anmärkning att göra. Michael Angelo vände sig hastigt om med en försmädlig och trottsande mine, ungefär en sådan, som en zirbengel uti våra dagar brukar sätta på sig då han tilltalar en ofrälse. En anmärkning! Ni?... Dessa trenne ord uttalades mycket långsamt. Eller en kritik om ni tycker mera om det ordet.n Öfver min Fauns hufvud ?j Ja, just öfver er Fauns hufvud., Och hvem är väl ni, min herre, som tror er ega rättighet att kritisera mitt arbete?x Hvad betyder det hvem jag är, endast anmärkningen är grundad? ) Se A. B. n:o 286.