Aftonbladet – 11 december 1851, sida 1

Och hvem skall afgöra hvilkendera som nar rätt, ni eller jag? Ni må sjelf döma.s Låt höra, min herre, tala! utropade Michaöl Angelo med korslagda armar och trotsande uppsyn. ; Er mening har ju varit att göra en Faun som skrattar med full hals.s ,Visserligen, det måtte icke vara svårt att se.s xNåväl!sv tillade häcklaren skrattande, när har ni någonsin sett gubbar som hafva alla sina tänder i behåll?o Gossen rodnade ända upp till hvitögat och bet sig i läppen. Anmärkningen var riktig. Han afbidade främlingens bortgång för att med ett slag af mejseln slå ut tvenne tänder på Faunen. Han ärnade till och med, för att göra illusionen fullkomlig, urgräfva tandköttet, men uppsköt, i saknad af verktyg, arbetet till morgondagen. Så snart trädgården följande morgon öppnades var Michaöl Angelo på sin post, men Faunen hade försvunnit. På stället der den stått, återfann han främlingen från gårdagen. Hvart har mitt hufvud tagit vägen?s frågade den unge bildhuggaren med vredgad min. Det har på min befallning blifvit borttagetn, svarade den okände med sin vanlige flegma. I ,Hvem är ni då, min herre, som vågar ut dela befallningar i Lorenzo den praktälskan. des trädgårdar ?2 Följ mig, så skall ni få veta det. xJag skall följa er, men endast för att tving: jer att återlemna min Faun. Ni torde kanhända skatta er lycklig at låta den vara der den är. Vi få väl se.r Ja, vi få se.n Den okände, som alltid bibehöll samm lugna sinnesförfattning, tog nu vägen åt pa