Aftonbladet – 9 december 1851, sida 1

fångem långt innan sonsonen kom till verlen, är fullkomligt oskyldig i den stränga dom, som drabbat podestan i Capresa. Den rättelse jag tillåtit mig att göra härrör således icke af pedanteri, utan är helt simpelt en god gerning. Det återstod för Messir Lodovico blott en månad att innehafva podesta-embetet, då För-! synen sände honom denne son, hvars födelse blef honom en anledning till många bekymmer, på samma gång som den spridde så mycken gians öfver hans hus. Straxt efter I döpe!seceremonien började han derföre att göra sig färdig att afresa till sin egendom vid Settignano. Ehuru den gode podestin icke tvekade att längre fram anställa sina öfrige söner i handeln, ett yrke sem af Florentinerne ansågs såsom ett af de förnämsta och hvilket de äfven till en stor del hade att tacka för sitt välstånd, drömde han likväl nu för sin äldste son om en mera lysande framtid, på en för hans ärelystnad mera tillfredsställande bana, Han bestämde honom att gå den civila vägen, i hopp att i honom få en efterträdare. Den lilla Michael Angelo skulle en dag blifva podesta, ambassadör, kanhända gonfalonier; aldraminst tänkte väl den värdige mannen att han inom familjen skulle uppamma en smurares, som han uti sin naiva vrede sedermera yttrade sig. I store mäns lefverne är äfven den minsta tilldragelse en link af Försynen. Settignano jär ett landskap, rikt på stenbrott, der man träffar flera arbetare än lärde, och der man åt Iden blifvande magistratspersonen icke kunde lanskaffa någon annan amma, än hustrun åt len stenhuggare. Barnet, af naturen friskt och Istarkt, tillvexte hastigt genom vanan att vistas li fria luften. Redan tidigt handterade det med sina små händer mejseln och stenen, och dess