Aftonbladet – 6 december 1851, sida 1

Vet ni något mindre godt om mannen, så säg ut? Visst inte, herr bergmästare, svarade jag stapplande och med oerhörd ansträngning; han är utan tvifvel värd den lyckan att få ega er dotter.n Bergmästaren betraktade mig stillatigande. Jag kunde ej uthärda hans forskande blickar och nedslog förvirrad ögonen. Jag ser hur det ärs, sade han slutligen; svara mig uppriktigt: har ni talt vid flickan om er kärlek ? Nej, vid Gud,, sade jag och kunde nu åter blicka honom rakt i ögat; ,Maria måste vara lika okunnig derom som jag sjelf varit det ... ända tills nu., Godt, min väns, genmälde bergmästaren vänligare än nyss, må hon då också alltid förblifva det! Res härifrån med min välsignelse ... det är en Guds skickelse att terminen just nu skall börja ... och iåterkom ej mer, hur mycket jag än skall sakna er för mina gossar. Ni finner sjelf, att ettt parti med er vore en dårskap att tänka på, sså ung och innu icke ens hunnen till student. !Hon kunde vara grahårig innan ni vore i tillfälle att gifta er; och är ni bara väl borta, skall hon snart slömma er — förlåt att jag säger (det — och ära sig älska den andre, som lika väl förtjevar hennes kärlek. Jag håller af, och skulle inder mindre aflägsna utsigter med glädje uppagit er till min son; jag hoppas ni är öfertygad om sanningen och pålitligheten af enna försäkran, och ber er att aldrig draga betänkande att anlita mitt bistånd i allt hvad ig kan tjena er. En vecka derefter stod resvagnen, som skulle ;ra mig från min första egentliga lyckas hem, tanför dörren. Endast afskedet från Maria terstod. Hon dröjde att visa sig; jag anade varför. Gud välsigna er,, hade föräldrarne igt till mig; ni är en god och redlig yngng! Var man i detta ögonblick, och ni förenar icke allenast vår eviga tacksamhet, utan inner äfven egen tillfredsställelse denpå. Himn belöne erb