Aftonbladet – 6 december 1851, sida 1

min olyckliga föreställning . .. men hvad skal! jag säga, som kan förmildra det ogynsamma omdöme ni i alla fall måste fatta om en prest, som icke kunnat borträsonera ett intryck, hvilket långsamt men säker lägger honom på dödsbädden . .. O, min herre! Är jag ej usel och förkastlig? ... Hvar är min styrka, min tro och förhoppning... både som man och kristen ? Af en olycklig tillfällighet kanske ögonblickligt försvagade, men icke borta-, svarade jag fast; vill blott, med allvar återfinna dem och ni skall få se att det lyckas.o Jag har försökt... bedit och stridt... men det lyckas ej, återtog han tröstlöst, nu är det förbi... mina krafter äro uttörada. Jag såg att han hade rätt, och vi tego båda . ., hvad skulle jag också kunnat anföra som han icke redan sagt till sig sjelf? Vi skola troligen aldrig mer återse hvarandrar, började han på nytt, men har ni tid att som minne af vår flyktiga bekantskap medtaga en l:ten skildring af mitt framfarna lif? lika enkel som det varit föga omvexlande och varaktigt... jag har ej annat bevis att erbjuda er på min aktning och erkänsla.s xOch detta är större än hvarje annat,, svarade jag, varmt tryckande hans hand, xtro mig, herr pastor, ni uppfyller en af mina lifligaste önskningar, och jag är mer än tacksam derför., Ni skall finna er bedragen, bästa doktor, om ni väntar er att finna det minsta ovanliga, med undantag af slutet som ni redan känner min berättelses, fortfor han melankoliskt eende som förut, men der kommer ju redan er Vagn.n Han får vänta, eller köra föruts, skyndade jag mig att infalla, rädd att min förmodade brådska eljest skulle tjena till förevändning att slippa ifrån historien; lille tomten är visst icke omedgörlig.v Min förhoppning besannades och underhjelptes måhända af löftet om drickspengar och len vänliga fru Widens stora nesp-smörgås j ed getost på, hvilken Matts i allsköns ro