Aftonbladet – 3 december 1851, sida 3

Å ove v 4 2 st umima med ett annat vid rädhusrättens 8:tte afdeling anhängigt mäl mellan Blackwoods? huifvudmar ofqvartermästaren hos H. M. Konungen, Lundholm, ch m:ll Lindberg m. fl., men äfven denna invänding underkändes. Rörande sjelfva väldet erkände väl Blackwood och ;ederholm att de mot Lindbergs medgifvaande. inrängt i hennes bostad och derifrån bortförtt hennes Ssörebo, men förnekade att de mot henne personlieen sig väldfört. Hr Åberg begärde 14 daggars uppkof med mälet för bevisnings ästadkommarnde, till wilken begäran rätten lemnade bifall. — Säsom tillägg till gärdagens referat sangäende volisförböret i anledning af de väldsammea upppträden, om sistl. söndag uppstodo å krogen i huset n:o 80 id hörnet af Drottningoeh Rörstrandsgatorna, får dag nämnas följande, som genom vittnesförhör uppystes: ) En qvinnsperson hade på aftonen inkomnit ä krosen, och kort derpå fänggevaldigern Hjort. Qvinnan ade straxt derpå utgätt, sedan hon oqvädit Hjort, varpå H. yttrat: Hon skäller på mig, mer det bryr jag mig ej om, ty jag har tvenne gånger laft henne å fångkärran.. Skoarbetaren Lundberg, om innesar i rummet och hörde Hjorts uttryck, hade dä rädt fram och under yttrande: Hon är min bustru ych ni ljuger på henne, ty hon är en ärlig menniskar, börjat knuffa Hjort. Sniekeriarbetsaren Pehr Johan Lundgren, hvilken arbetar i sammat hus som srogen är belägen, hade då stigit fram och under yttrande till Lundberg: Det angär icke herirn, skiljt Hjort och Lundberg ät, hvarefter de bäda sistnämnde aflägsnade sig. Lundbergs förmodade sällskap ä krogen mureriarbetaren Frans Gustaf Wablgren rusade upp frän sin plats i rummet, aftog rocken oeh under orden: Här skall bli stryk, ja mycket stryk, rusade på Lundgren, hvarefter de båda två tumlade ;m öfver drieksfat och bord. Timmermanmen Johan Andersson hade dessförinnan äfven väldfört sig å Lundgren. Dä slagskämparne slutligen bliffvit skiljde it; hade blodet flödat från Lundgrens hufvud ur trenne ljupa hål, som honom under handgemänget blifvit tilldelade. Kort derpå hade bagaredrängen Carl Ekström inkommit ä krogen, för att hemta s. k. brödsvarn. Äfven han hade af Wahlgren och dess sällskap blifvit så illa slagen, att han är sängliggande och icke innu kunnat infinna sig vid förhöret. Hans ena ben lärer vara alldeles förderfvadt och hela kroppen dessatom sä piskad, att han, säsom hans kamrater yttrade, icke kan röra sig i sängen. Ekströms kamrarer, drängarne Petter Larsson oeh Carl Hollstedt, hade derefter begifvit sig till krogen, för att erhålla sbrödsvaret, men äfven de blifvit misshandlade af Wahlgren och Andersson. c Sednare på aftonen hade stenhuggaren Nils Pettersson från Hufvudsta, i sällskap med sin kamrat Tezelius, besökt krogen. T. hade först af Wahbligren ch timmermannen Jonsson erhbällit stryk, och då Pettersson yttrat till Wahlgren: Hvarföre skall.du, som jag är uppväxt barn med, slå min kamrat?, hade Wahlgren, under yttrande: :Du skall få likadants, rusat på Pettersson och gifvit honomknifstygnet i renstra ögat, så att detsamma, -täsom vittneha: intygade, vnästan hängt ute,. Wahlgren hade-derpå tasit till flykten ut genom köket och sedermera ieka återinkommit å krogen. Wahlgren nekade inför poliskammaren, men säsom i gär nämndes inmanades han i häkte, och uppsköts ransskningen, för fiera personers inkallande, tills om fredag. — — I gär fortsattes uti poliskammaren: förhör med. cansakningsfångarne Ahlqvist och Högberg, hvilka cymde från kronohäktet ä Längholmen; Fångknekten Waxen, hvilken rymmarne vid sedvare förhöret pästodo hafva befrämjat rymningen, var nu närvarande, men förklarade denna deras uppgift vara osanning. — Till följd utaf en af hustru Zamor gjord angifvelse,. utt poliskonstapeln Haglund vid Ahlqvists gripande tilllelat henne den mängd blänader ä kroppen, som uti att inlemnadt läkarebetyg omtalas, företogs i sammanhang ransakning derom. Haglund erkände att han tilldelat hustru Zamor uti hennes rum några slag, för det hon med knuten näfve slagit Haglund i ansigtet. Fängknekten Waxen intygade att han väl sett hustru Z. lyfta handen mot Haglund, men om 100 slagit honom kunde han ej säga. Öfverkonsta oeln Stålhammar berättade, att hustru Z. vid tillfälet varit illa fulls oeh kort förut fått stryk af sin man, hvaremot hustru Z. pästod att hon legat i sänsen då hon blifvit slagen af H. Målet remitterades ull rädhusrätten, hvarest äfven Zamor i sismmanhang: med hufvudsaken fär utföra sin talan. — M:ll Sophie L. hade i gär låtit tilll poliskaramaren uppkalla extra parmrmätaren Geszelii hustru, boende uti huset N:o 11 vid Löjtnantsgattan ä Ledusärdslandet, med yrkande om laga answar ä bustru Gezelius, för det hon beskyllt m:ll L. attt hafra stutit ifrån henne tvä par ullstrumpor occh en garnaärfra. Hustru G. berättade, att hon ieke lkunnat misstänka nägon annan än Sophi för tillgreppet, emedan,. 1ä stölden blef föröfvad, ingen annan ;menmiska än aon innevarit i köket, som de gemensamt begagna. Vittnen intygade att hustru G. framfarit på det mest skamlösa sätt. Då m:ll L. ämnat gå ort hade hutru G. stängt porten under yttrande: när ska först bli visitation innan någon kommer vw, vedantagandes öjtnanterne som bo i huseta. En i hnset boende kräddaregesäll hade derpå invändt: Tror inte frun utt en fattig person kan vara lika ärlig som en löjtaant? Poliskonstapeln Carlsson hade, på budskickning af hustru G., infunnit sig och sett sig omkring i m:ll L:s rum, dock utan att för komnisea rien 8nnäla ett slikt tilltag: Det upplystes att en främmande qvinperson,. kort ;fter stöldens föröfvande, aflägsnat sig från Muse, bärande på armen såväl strumpor som en garnhrfys. Då G. ie fallkomligt ville äterkaila beskyllningen ch m:ll L. yrkade ansvar å henne, så litterades Ånålet till domstol. 7 remitiersåea 1 — Fjortonäriga flickan Erika Gustafva Rli gär fattat och utfört det förtviflade org hade sta sig uti Rörstrands sjön. Tve seslutet att katrax derpå passerat förbi One personer, hvilka sittande ställning bade obserwerat fliekan i Gästbryggar , svsta ä vattnet utanför den s. k. sätten vid Sabbatsberg. De hade medelst eu st vK halat henne i land och derefter egnat henne vadan omsorg att hon snart qvicknat vid. Flickan Borg hade uppgifvit att hon gätt i sjön utaf förtvifan öfver att de varit så elaka mot henne hemmax. 10 lickans moder, ogifta Sofia Gustafva Holm, boende ati huset N:o 26 Stora Gräbergsgatan, äfvensom falern, lykttändaren Erik M. Borg, boenåe uti huset N:o 27 Norra Tullportsgatan, voro i dag jemto ficsan Borg uppkallade till polisförhör. Fliekan erkände att hon i förtviflan öfver att hernes fader numera ieke lemnade ringaste understöd ät i modern, fattat det förskräckliga b slutet att afhända .Jig lifvet. Borg härom tillspord, pästod att ban lemnat sin fästeqvinna bidrag, hvarpä fiiekan invände: Jo, åt Fia, som pappa har, hon får pengara. — Dä flickan lofvade att hädanefter taga sig till vara Jiek mälet förfalla, och Borg uppmanades i allvarsamma ord att lemna. underhåll ät sitt barn. — Uti lärftskramhandlaren Söderholms handelsbod vid Vesterlänggatan hade för nägra dagar sedan en srå sehal blifvit bortstulen.. I gär hade hr S. obserserat 2:ne qvinspersoner gå förbi boden, af hvilke len ena var klädd i den stulna sehalen. Bäda qvinaorna blefvo derföre införda i boden och tillspordö om ätkomsten till sehalen, Den ena hade genast tasit till flykten då hon hört att polis blifvit efterskicsad. Poliskonstapeln Högberg anlände nu till boden Joch medtog den qvarhällne qvinspersonen, som uppsaf sig vara hustru till f. d. lifgardistea Berg. Afförd till vaktkonteret, hade hon i förslugan kastat rån sig ätskillige assistanssedlar. LL Vid visitationen päträftades ä Bergs k:opp ett stycke yB, undanstucket mellan lintyget och underkjorteln, mm ov