Aftonbladet – 3 december 1851, sida 3

(Insändt.) En insändare har i dag uti Dagbladet infört er mycket klyftig artikel, äsyftande att visa, det hundar. säsom okynnes-djur, aldrig borde få gå lösa på gatorna, och i artikeln omtalas äter en historia, att er gosse skulle hafva blifvit under hundsjukans grasserande härstädes biten, samt aflidit i svära plägor. med konvulsioner och raseris, 0. s. v. Det vor: intressant att få någonsin upplyst namnet på denne gosse, hvars död utgifvits vällad af lös hunds bett. Man pästär att hela berättelsen är en digt. Välhafvs hundar, som blifvit ledda i band, bitit personer som kommit att gä emot ledaren eller trassla in sig i bandet; men intet fall är ännu insändaren bekant, då galen hund bitit något barn. Skulle det vara Dagblads-insändarens mening, ati inga hundar skulle mera få finnas? I fall ej så är, inser väl enhvar orimligheten af att yrka deras ständiga instängande. Men i ett afseende skulle vi vilja vara af insändarens mening, nemligen hvad rörer s. k. blodhundar och doggar. Mot de förras begagnande vill insändaren päminna sig, att något slags ordningsstadgande finnes, och hvad de sednare angår, äro deras bett mycket svära, så ait på flera utländska platser det är strängt förbjudet att hafva sådana. hundar. Det vore ock intressant att vinna upplysning om ej det visat sig, att detta slaget varit mest utsatt för den gångbara sjukan, Ingen hundfisnde, i