Aftonbladet – 3 december 1851, sida 3

unna uträttas. Äfven offieerarnes hästar inåste vålla mses. nir Morgonen derpå, vid den utsatta timmen, lät jag ho läsa till uppbrott. Som en blixt var ryttmästaren ocl alfslädd och med dragen sabel i handen, midt ibland ni s8. Hvem har gifvit dig order att bläsa? ropade han Oc största förbittring till trumpetaren. tri Det har fältväbeln ! blef svaret. lö: Huru? Hvad är det ni understär er? Jag är i deita ögonblick för allvarsamt stämd för tt gyckla med er, svarade jag. Ni är min fånge, werr ryttmästare, och skall hafva godheten följa oss tt stycke väg på vär färd till Ungern. Er häst är ordning, och om ni ieke är i full uniform, sä skall lock detta icke skada er. Trenne karbinmynningar, riktade mot hans bröst, räfvo eftertryck ät mina ord. Äfven löjtnanten hemades frän sin kammare och mäste sitta upp. Tvenne husarer, på hvilka jag tryggast kunde förita mig, togo officerarne emellan sig, och nu bar det af i sträckt karrier öfver Steieroch Ens-broarna, tills vi uppnädde fria fältet. Det var ett nödvändigt försigtighetsmätt att med taga officerarne; ty man väntade i hvarje ögonblick militär till staden, och de qvarlemnade officerarne skulle dä kunnat mycket skada oss genom sakens an: mälande. När vi kommit tre mil från värt nattqvar ter, gäfvo vi dem friheten, men behöllo likväl deras hästar. Vi fortsatte derefter skyndsamt vär ridt. Fem mar med spända hanar utgjorde avantgardet. Jag lät truppen aldrig skiljas ät. Vi räkade på intet ställt militärs På de -tällen, der vi voro nösakade att göre aalt, kommo invänarne, som sannolikt gissade till vä? afsigt, ut till oss med lifsmedel och fourage. Den 8 ankommo vi till Gloggnitz. Vi hade till ryggalagt största delen af vägen; den sista dagsresar rar den äfventyrligaste; ty gränsposterna voro starkare, än att vi kunde bjuda dem spetsen. På stället, der vi rastade, träffade vi en Ungrare. Denne visade oss pä en medelälders man med beslutsamt utseende, och yttrade: Denne karl är smugglare, och häller sig framme öfverallt der han kap förtjena sig penningar, och är trogen mot dem som betala honom väl. Han känner vägen bättre än näson annan, och om ni vill skall jag vidtala honon; att blifva er vägvisare. För mannens betalning skolz vi Ungrare draga försorg. Vi bo flera af edra landsmän här på stället. Jag tryckte hans hand och tackade för anbudet. : Vär vägvisare besteg en af vära officerares hästar ock jag lät honom rida mellan vära soldater. Samma afton gjorde vi halt vid mynningen af er skog. Vi läto hästarna beta och hemtade sjelfve näzsra timmars hvila. I dagbräekningen fortsatte vi vär ridt och samma afton stötte vi på de första ungerskal förposterna, af hvilka vi emottogos med högljudt jubel. Kossuth tackade husarerne för deras mod och tapoerhet. Fältväbeln blef genast utnämnd till ryttmärstare. Den andra afdelningen af dessa husarer var icke lika lycklig. De undkommo till Bruck, men anhöllos af den der posterade militärstyrka. Det kom till en blodig strid. De försvarade sig förtvifladt och genombröto den tretill fyrdubbla bajonettlinien, men tillbakadrefvos åter af ändra bajonettmassor. Nittop if dem sprängde, likt ursinnige, änyo mot de fälld j! bajonetterna; sju af dessa stupade, de öfriga toll: flydde och kommö efter mänga utständna mödor tilll Ungern. Redan i den första striden hade 12 blifvit senast dödade, 54 svärt särade och 72 tillfångatagna. Äfven den tredje sqvadronen blef afväpnad. All:(: fångarne af de tre sqvadrenerne blefvo ställda förl: en krigsrätt och dömda till döden; men som de vorul: sä mänga skulle de decimeras. Sälunda blefvo tiol utsedda till dödsoffer; dessa voro redan beredda dertill och uppställda på gärden, samt visade orubblig: lödsförakt, då domen mildrades sä, att blott tre a: lem skulle dö. Lottning skulle fälla utslaget mellar lem; de som fingo de tre svarta kulorna voro säkre om döden. Det uppstod en vacker seen när dessa naturbarn, blost ledda af sina ädla känslor, vägrade att draga sin dom ur urnan. Vi äro alla beredda oeh fullkomligt förtrogna med tanken på döden, samt vilj: dö tillsammans, sade en af dem; men det hjelp icke. De trenne utsedde fördes ut på gården. Dödstystnad rädde i salen tills hasigt ropet: lefve Un: gern! skallade och straxt derefter trenne muskötsalf: 7or förkunnade de trenne tappra husarernas död. Sorg, raseri och hämndlystnad stodo mälade i de 3frigas anleten, och liksom för att trotsa de närvarande officerarne ropade de säsom med en mun: lefve värt älskade fädernesland! Af fruktan att dessa obändiga husarer skulle gör: ännu ett försök till flykt, togos hästarne ifrån den och de fördes, likt brottslingar, på äkdon till Italien De båda officerarne, ryttmästaren Desefty och löjt noant Fehiry, hvilka hade blifvit öfvergifna af sine husarer, vägade icke återvända till Österrike, utar följde om nägon tid efter husarerne och trädde i ungersk tjenst, der den förstnämnde tjenade sig up Å till general och löjtnanten blef ryttmästare. Denna de österrikiska militärmyndigheternas grym I het visade redan hvad de behjertade ungrarne had: latt vänta af dylika barbarer om de blefve öfvervunna. De kejserliga truppernas hufvudqvarter var vid denn: tiden i Pressburg. Ett förnämt fruntimmer, godsegarinnan Udvarnsky, hade i ungerska hären tvenne söner, hvilka gjort sir kända som utmärkta officerare. Hon hade vid nägo tillfälle till Magyarernes ära gifvit en lysande fest ps sitt gods vid Raab. Österrikarne fingo veta det oci beslöto att strafta den patriotiska ungrarinnan. FE ströfeorps utskiekades för att häkta henne, hvilke tyvärr äfven lyckades. Den olyckliga kastades i et djupt underjordiskt fängelse, hvarest hon fiek för smäkta i flera veckor. Detta mättade dock ej hen nes bödlars hämndlystnad, utan hon togs ur fängelset och dömdes till 50 slag af ris, en dom som aäfven genast verkställdes, hvarefter hon förpassades til tukthuset, för att i sex är arbeta säsom en vanlig förbryterska. Bland andra dödsdomar som vid denna tid fällde: i Pressburg och väckte djup förtrytelse hos ungrarne var en öfver predikanten Razga, hvilken nägon tic gjort tjenst säsom fältprest i ungerska armeen. Ha blef hängd, oaktadt ganska ansedda personer lade sig ut för honom. En hel bok skulle kunna skrifvas öm österrikarne: grymma framfart, men den civiliserade verlden ha; redan fällt sin dom deröfrver; efterverlden skall döms ännu strängare. (Införes på begäran. Beriktigande: I fall nägon af den musikälskande publiken fäster uppmärksamhet vid en samling Fyr stämmiga Sånger, som, under mitt namn, nyliger än: OR a