och grinat under den slokiga hatten, men en sådans uppgifter äro ej alltid att lita på, ehuvu det nog är säkert att några afgrundskonster voro med i spelet, men. jag tror de utfördes af en lefvande varelse med kött och blod, som Gud må trösta att han lånte sig till dylikt, det må då ha varit på egna eller andras vägnar. Jag gör kanske en storsynd och orättvisa med mina misstankar; men ibland är det just som någon skulie ha hviskat till mig att inte den der vackre ryttmästaren är alldeles fri.w pBlef aldrig den unga grefvinnan bra?s sporde lilla Clara med stort deltagande. Nej, aldrig, mitt gull! Hon fördes sedermera till ett berömdt hospital lite bortom Köpenhamn, när ingenting velat hjelpa hemma, men äfven det var förgäfves. Slutligen dog hon derute, efter ett par års förlopp och grefven gifte om sig med en förnäm dam, sedan han fått så pass mycket med och efter den stackars mamsell Ida att han tyckte det löna mödan bli ordentlig och hushällsam. Sörjde henne tror jag visst inte han gjorde uppriktigt, fast han låddes så och derigenom bevekte frun att skänka honom ännu mera. Henne kostade det rysligt på, arma menniska, och jag trodde i början att hon med skulle bli tokig, men så vände hon sin håg till vår Herre och bönföll om hans tröst, och han hörde och hjelpte henne, och dref ut högmodsandan från hennes hjerta, så att hon blef helt annorlunda än förut, och ångrade sig, och gjorde godt så länge hon lefde; många erkänslans och saknadens tårar fälldes sedan Gud ske lof på hennes döda mull.s Än hennes man, Karin? Hur gick det med honom? frågade åter den lilla nyfikna. Det var snällt af min Clara att komma iIhåg den beskedlige filtkamrern. Jo, han tog visst olyckan mycket djupt, fast han efter vanan ingenting sa, ty på hemresan ifrån KöIpenhamn — dit vi alla följde mamsell Ida, fast hon nu Gud nås ingen kände — fick han slag och dog strax efter återkomsten till vårt gamla hem, der jag sedan var qvar hos frun till döddagar, och fick Patriotiska sällskapets medalj och tusen riksdaler i testamente att lefva på, när jag inte orkar tjena mer.n SLUT.