nanufaktursocieteterna. Tillika såg man der n mängd af samma kategorier ifrån Wolverampton, Coventry, Worcester, Leicester, Jerby. När Kossuth infördes af mr Geach, räckte urraropen flera minuter och öfverröstade den id tillfället uppspelade ungerska folksången. Parlamentsledamoten Scholefield förde orlet; näst till höger om honom satt Kossuth; lerefter parlamentsledamöterna lord Dudley Stuart, Muntz, Geach o. 8. v. Efter enthusiastiskt besvarade skålar för lrottningen och prins Albert, föreslog mr 3each en gemensam skål för sultanen och ordamerikanske presidenten. Föreningen dem emellan kan tyckas sällsam, — sade mr Geach — men den torde innas passande för tillfället, emedan vi till stor del för närvaron af vår namnkunnige väst stå i förbindelse till Turkiets sultan, utan hvars storsinthet, mod och ständaktighet, Kossuth skulle, som så många andra, blifvit öfverlemnad åt undergången. Presidenten i Förenta Staterna hade lemnat sitt bidrag, genom sändningen af ett krigsångfartyg, för att med säkerhet fortskaffa Kossuth ifrån Turkiets. Skålen tömdes med lifligt bifall och besvarades på nordamerikanska presidentens vägnar af general Wallbrigge. Ordföranden uppstod nu att föreslå skålen för Kossuth, och började med en erinran om det mottagande, som i Birmingharn visats Kossuth, när han for derigenom till Manchester. Han sade: För fyratioåtta timmar sedan vöro vi vittnen till en bland de mest högtidliga uppenbarelser jag kan erinra mig af folkets deltagande för en stor sak. Från hög och låg, rik och fattig, skallade den glada välkomsthelsningen på alla sidor. Och hvem var föremålet för allt detta? Maånne en man af fornåldrigt namn och hög börd? . Nej! — Hade detta varit händelsen, så skulle den engelska aristokratien främst ibland oss alla egnat honom sin hyllning. (Bifall.) Jag tillhör icke dem, som söka underkänna aristokratiens rättvisa anspråk på vårt lands aktning. Den har många gånger stått troget fram för frihetens stora grundsatser; den räknar ibland sig månget stolt namn, som icke ljuder annatän vänskapsfullt för friheteri. Men till dess närvarande blygd må det vara sagdt att, med det nästan ensamma undantaget af frihetens utmärkte vän lord Dudley Stuart, icke en enda af vår högadel har trädt den flyktige ungerske fosterlandsförsvararen vänligt till mötes. (Stormande bifallsrop.) Lika mycket! Det gifves en annan aristekrati, de höga värfvens och sträfvandenas aristokrati, som hvarken bär hermelin eller vapensmycken — ett ädelt och fosterlandsälskande folk. (Bifall.) För detta var det nog att en man nalkades oss, adlad endast genom manliga handlingar och öfverhopad med oförskyllda olyckor — och tusen sinom tiotusen stodo upp att fira honom. (Stormande bifalisrop.) Man har sökt nedsätta Kossuths stora namn genom påminnelsen om att han är republikan. För min egen del och med afseende på mitt eget fädernesland, måste jag förklåra, att om det gåfves något vid hvilket jag fästade mig med nästan vidskeplig vördnad, så vore det vårt lagbundna konungadöme. Men om det:gåfves en rättighet, som jag ställde ofvanom hvarje annan, så vore det hvart folks rättighet att sjelf välja former för sin styrelsemakt, denna må för öfrigt vara hurudan som helst. Det gifves för öfrigt ingen högre myndighet öfver ett folk, än Guds egen; blott för den måste vi alla gifva vika. (Bifall.) Vårt möte i dag är mer än bott en ceremoni: det syftar högre, än endast till hedrandet af en fallen storhet — huru förtjenstfull denna än må vara i sig sjelf; — må vi icke, för det nuvarande Ungern, förgäta att det gifves ett framtida Ungern! I framtiden kommer likväl England att deltaga, till godt eller till ondt. Skall det bli till ondt — må man då låta framtiden bestämmas af en utlefvad statskonsts föråldrade konstgrepp. Men är det till godt: må då allmänna tänkesättet höja sin röst att förkunna sin vilja. :Ingen kan vara en mera varm fredsvär än jag, ingen afsky kriget mera; men jag :kan icke samtycka till en statskonst, som afböjer kriget i dag, för att göra det vissare och rysligare efteråt. Med folkens inre bestyr och deras hemtvister hafva vi ingenting att skaffa; allt hvad de för deras uppgörande äga att fordra, är: fritt fält loch ingen främmande inblandning. Vi måIste yrka en verklig icke-inblandning; väl yrka latt vi ieke må sjelfva blanda ossi andra folks angelägenheter, men också att viicke ärna tilllåta andra inblanda sig hos andra; (Bifall.) pas SATSAS ESSENS SV ETERISKA SA TRA