på qvällen ville se bruden. Hon ställde sig då i ett fönster, och de så kallade marskalkarne med stora armstakar på ömse sidor, och så lemnade den ena strömmen rum åt den andra. Jag gick för ro skull ned en stund för att se hur det tog sig ut oeh höra litet hvad folket sade, men det ångrade jag nästan, fast sjelfva synen var så vacker, ty de der Stockholmsmenniskorna voro gröfre i mun än andra. Rätt som det var fick jag se en lång karl med masque för ansigtet, stor slokig hatt och vid kappa. Han skojade inte med den andra hopen, utan stod ifrån ett stycke han som jag, och såg uppåt fönsterna; men det var strax som jag blifvit rädd för honom, och sen kunde jag inte inte fästa ögonen på något annat. Han såg väl det, kan jag tro, och kom så närmare. Kanske jungfrun hör hit till värdshuset? frågade han med en röst som jag ryste för, ty den lät alldeles som en grafklocka. Nej! sade jag och steg baklänges, jag hör ingen annan än bruden till. Så mycket bättre då! sa han på nytt. Kan jungfrun vara så god och laga att jag får se bruden på nära håll? Det behöfs ju bara att hermn stiger närmare fönstret, svarade jag och drog mig än längre bort, folket går nog snart undan. Nej, det är inte så jag menar., återtog han,utan om jungfrun kunde skaffa mig att få se bruden i ett rum deruppe, skulle hon få hederliga drickspengar., Han tog upp en pung med silfvermynt och ville gifva mig. Jag skall försöka först! lofvade jag, bara för att slippa ifrån honom, och sprang så mina färde det fortaste jag kunde, utan att se mig tillbaka; men inte ett ord tordes jag nämna om hela karlen åt någon menniska, fast det mången gång sedan förebrått mig, ty kanske hade det gått bättre om jag förut hade varnat mamsell, eller grefvinnan, som hon då nu till olycka var blifven.s Det hade gått om en halftimma eller så, kunde jag tycka, sedan jag talte vid masquen derute, när frun kom sättandes med andan ihalsen ut i rummet, der jag stod. Fort hit med den stora merinos-schaln, Karin! ropade hon, jag måste i ögonblicke ut! Du kan tänka, tillade hon saktare nu ljag hjelpte henne på med gchalen, prinser .är här och vill se Ida! h, Gud bevars!