Aftonbladet – 2 december 1851, sida 1

MAÅSQUEN. ) AF FÖRFATTAREN TILL Småplock ur min Dagbok Och : dottern då? Hurdan var hon?. Gunstige läisare! mamsell Ida. ... lörer brådts på sin ffar och bildats af sin mor. Hon hade; af naturren fått det bästa hjerta, men hennes lilla huffvud fullproppades från begynnelsens! försthet med idel flärd och förespeglingar om! en lysamde framtid och hvad hennes karakter; beträffacde, så — icke annat jag kunde fatta och försstå — måtte den ha varit beskaffad ungefär som klimatet i ett visst land, hvarom den berrömde turisten yttrade: fanns der nå-. got, så var det åtminstone bra obetydligt. Hon drömde blott bittida och sent om den; outsägliga lyckan att heta minst hennes nåd, och ha en krona i sitt sigill; såg ett vapen. i lysande färger pryda sitt equipage och en. jägare, som mamsell Ida visste tillkom endast de högst förnäma, — stå bak eler springa) bredvid för att mottaga hennes befallningar; — kort sagdt: hennes inbillning liknade ett: kaleidoskop med ständigt vexlande och dock alltid i visst afseende sinsemellan öfverensstämmande figurer, i Jag var ett kräk, jag med, dentidenv, yttrade gamla Karin, oförståndig och dum, annars skulle jag nog sagt det stackars barnet, att sådant der bländverk är satans garn, som han ligger ut för att finga en oerfaren i. Det är en lstig sälle, må lilla Clara tro! Och ju vackrare och begärligare någonting synes en, ju mer olycka och försåt kan det ligga inunder; men se jag trodde inte det jag då heller, utan tyckte det var roligt, när Ida, Gud fröjde själen! gjorde upp hur präktigt och rart äfven jag skulle få, när hon blef grefvinna: — eget rum och en liten ränta på ålderdomen och allting. Vet Clara, det skör mig än in i Hjertroten, när jag tänker på hur uselt det gick., ) Se: A. B. 24 278 och 279.