Aftonbladet – 2 december 1851, sida 1

Var inte ledsen du, Karin! tröstade Clara; när jag blir fru skall du få både. .-.o Tal inte om et, kära barn! Jag menar inte på det viset, ty jag fick allt ändå tillräckligt, utan tänkte bara på min stackars grefvinna. Aldrig bör Clara göra upp några granna förslager på framtiden eller stoltsera öfver någonting här i verlden, ty då blir det som aldrasämst. Högmod går för fall, det är lika säkert som amen i kyrkan.n : Men hur gick det med mamsell Ida, Karin? sporde den otåliga Clara. Åh illa; mitt söta barn, det kan hon väl förstå, och nu berättade Karin vidare. Fru Gråsten hade läst eller hört talas om att vid brunnar och bad plägade uppgöras en stor mängd giftermål, och som hvarken sjuklighet eller annat hindrade-henne att på ort och ställe öfvertyga sig om sanningen af detta påstående, beslöt hon en vacker dag att med sin nyss sextonåriga dotter uppträda vid den då för tiden mest besökta helsokälla i riket. Karin menade att beskrifning på de omkostnader och anstalter som gjordes för denna resa skulle draga för mycken tid. Hvad hon dock uppräknade, lät mig sluta att blott med de penningar som förslöstes på de båda fruntimrens garderob skulle månget litet hushåll ansett sig väl bergadt för flere års tid, och att de, sammanlagda med den oerhörda summa, som vistandet vid sjelfva brunnen upplukade, kunde visjort ett kapital, tillräckligt stort för anläggande ua! cv arbetsinrättning inom herrskapet Gråste församling som länge varit af behofvet påkallad och ifrögasatt, men frun befallt sin man att af alla krafter motarbeta för den orimliga depensens skull. Enligt gamla Karins tro hade väl mamsell Idas fägring ofelbart ådragit sig uppmärksamhet hvarhelst hon kommit, äfven utan den prakt hvari hon nu visade sig; men när en iung vacker flicka tillika utropas som arftagerska till en ofantlig förmögenhet, är det uppseende hon väcker ännu, större, och frv Grasteen lärer också haft den efterlängtade trivmfen att redan vid sitt första uppträdande