Aftonbladet – 1 december 1851, sida 1

å göra hans verkligen ovanlige svärfars per-. ontiga bekantskap. i Vi redo vidare under ganska intresant sarpråk tills vi fingo de välsignade nyodlingaria 1 sigte. Nu var det åter förbi och Carl ;fvergick plötsligt till den, i mitt tycke, plataste prosa om sflähackning-, bränntorf, myrord och skompnoster.; hväraf jag då begrep. ungefär lika mycket som han 1i therapien. för att likväl icke visa mig aldeles okunnig rågade jag om han odlade klöfver och thinothej i alla sina åkrar? j ,Hur menar du?v — sporde han tillbaka. Jag — visste just icke hvad jag menade, men beslöt kryssa mig igenom så godt jag kunde. ,Om du tar... klöfverskördar i all din säd ..., återtog jag, det vill säga ...; alia år. ,: i Ja bevars,, men aldrig mer än en skörd: efter hvar sådd... det är det bästa och mest lönande. sJag kan tro detx, sade jag dristigare efter denna framgång, och samma förhållande är det väl med luzern . . . medicago sativas, tils lade jag lärdt, en förträflig foderväxt som tot påstås. !o sig på hästen och gaf mig en ; fter han slutligen började ) 3 abtuing för din loms, sade han, är du nm botanniska I okunnigare än min oxdräng som på si ingrar vet att luzern kan ge ymniga skörda till och med tjugu år. Så ders är det att vilja briljera med sina insigter... ha ha ha! Fan så dumt och tanklöst var det också af m mig att tala cm landthushållningen med dig, som jag väl visste h en kunde vara road deraf eller ha erfarenhet deri. Ursäkta mig, käre Edvard! Jag har blifvit en äkta landtjunkare som du ser, men glömmer jag stunlom hvad artigheten fordrar så har jag de