Aftonbladet – 29 november 1851, sida 2

Himmel !s tänkte jag för mig sjelf, ty jag nsåg det icke löna mödan att ingå i något varomål, hvilken förstockad materialist! Iur är det möjligt att till den grad förqväfva; änslan för alit estetiskt skönt! Han eger ej) n gnista poesi qvar i sitt sinne, och med alla ina rikedomar lider han en brist... som jag äudskelof icke känner Hvilket är bättre, eller sämre, 0 läsare! ... funden eller det fariseiska högmodet?... En dag följde jag min värd på en ridt till! vågra nyodlingar långt bort vid gränsen af ans område. Sunnanskog var en präktig egendom, väl skött och i årlig afkastning gifvande öfver tjugo tusen riksdaler. Du får ändå mer när din svärfar dör., sade jag. Elftorp som han sjelf bebor är väl icke heller obetydligt? Ne-nej men, mån tro! Men utom ett litet kapital, som han nödvändigt vill skänka barnen serskildt och hvilket årligen ökas, hal vi kommit öfverens om att den förmögenhet, han innu sjelf disponerar, skall användas till välgörande och allmänt nyttiga ändamål. Hvad skulle vi göra med mer än vi ha? Det är redan Guds välsignelse af, och bättre att det öfriga kommer andra tillgodo., Det är rätt, men sällsynt tänkt, och hedrar er på det högsta.n Du skall också tro, att svärfar är något till rar gubbe! Man skäms att inte bli en bra och rättrådig menniska under hans ögon. I början var jag liksom litet rädd för hans pröfning; men nu har jag ej en tanke, hvarken ond eller god, som jag ej törs anförtro honom. Det är bra skada att du icke skall kunna dröja qvar tills han kommer., Jag tycker så sjelf. Hans personliga bekantskap skulle högeligen intresserat mig. Det är sällan man träffar en sådan likgiltighet för frä prerogativer.s Åh, du känner inte hölften af hans försa