Aftonbladet – 29 november 1851, sida 1

WASOUEN. AF FÖRFATTAREN TILL Små dlock ur mig Dagbok. År 18— besökte jag under eu resa i Blekinge en ganmmal bökant och akademikamrat, som, ehuru iicke betydligt äldre än jag, redan hvilade på siina lagrar, och öfvergifvit tjenstemannabanan för att helt simpelt blifva landtbrukare. Detta torde dock förefalla läsaren mindre kuriöjst, om jag upplvsningsvis meddelar att min wän råkade bii kär i och gift med enda dottren till en rik man, som 8jelf var sysslolös och hyste en viss aktning och förr kärlek för personer som icke äflades att St män i staten eller få en rang och titel, kanske just emedan hans egen far varit en stor lycksökare och ganska nära att få betala sitt inbillade värde med förlusten af hela det lilla verkliga han egde. Sonens förakt för all tom och ytlig utmärkelse gick ända derhän, att, ehuru fadren äfven blifvit adlad under det prunkande namnet Ädelschöld, icke upptaga detsamma, utan rätt och slätt kalla sig Mårtenson som förut och aldrig göra några anspråk på sina nya ståndsprivilegier. Emellertid njöt han ett stort anseende, ehuru — vi nödgas tillståi det — mera troligen för sin rikedoms skull äin den redbarhet som tillhörde hans karakter. Den rättvisa menniskorna finna för godt att göra hvarandra, hvilar alltför ofta på en falsk grundval. Min vän hade nyss mottagit lagerkransen och gjorde fir sitt höga nöjes skull en resa nedåt våra s:dliga provinser, i sällskap med en promotiorskamrat, som var systerson eller något dylikt åt hr Mårtensons aflidna fru, och hvilken således införde honom i quasi-morbroderns hus, der den icke långt förut från en tysk pensionsanstalt hemkomna dottern nu