Aftonbladet – 29 november 1851, sida 1

uppfyllde en värdinnas åligganden på ett sätt som satte den unge Apollosonens hjerta i eld och låga — min yäns nb, — ty kamraten hade redan som gymnasist förlofvat sig och tänkte på ingenting mindre än att bli otrogen. Min Gud, hvad du har för en söt kusin!, utbrast vännen redan första aftonen, när de två ynglingarne kommit för sig sjelfva. xJaså du tycker det! svarade den andre likgiltigt; tänk om du då fick se min Fredrique., Man skall verkligen vara fästman för att kunna tala så! Men du förlåter om jag vågar tvifla på att ens hon öfverträffar . .. din kusin; jag har i sanning svårt för att kalla henne mamsell Mårtenson, då jag tycker att fröken ., delsehöld vore en långt mer passande och förtjer.! benämning, och sedan jag sett henne or jao mindre om din morbrors id än tycker jag förut.n a Jo, tala ur derf ton, så kommer du väl i vantarna! Eljest... Vet jag ingenting som hindrar dig att fria till Sickan, ifall du tycker om henne., . Jag? Är du spritt galen! Som inte har en syssla en gång... det vore just att bjuda en sådan flicka på !s Nå, än sen! Jag vet lika så bra om inte bättre flickor som förlofvat sig med gymnasister — och för resten är det, att du ingenting är, just ett skäl som länder dig till godo hos morbror . . . fria du, jag tänker det lyckas!x Du talar om ett frieri som den simpiaste, mest prosaiska sak i verlden!... Vetjag ens om våra känslor kunna komma att öfverensstämma? . .. om hennes hjerta . . .n För all del låt mig i qväll slippa höra talas om känslor och hjertan! afbröt den andre gäspande; jag vet af erfarenhet att när man, i kärlekens gryning, kommer i farten dermed tar det aldrig något slut, och jag är för mnär