Aftonbladet – 28 november 1851, sida 3

Article Image
RR rann AR — JA — Jr tt nt let för att korporationsvis bilda kassor, hvilka, s derest icke säregna, lyckliga omständigheter tillkomma, såsom med artisternas och litteratörernas pensionskassa, aldrig kunna blifva så litet betungande, så lämpande sig efter hvarje individs omständigheter och så till sitt resul-; tat fördelaktiga, som ränteförsäkringsanstalten. Besynnerligt nog, fortfar man ändock flerestädes, att arbeta på organisationer af pensionskassor för olika korporationer, under det man har anstalter, som göra dessa fullkomligt umbärliga, som icke kräfva nya administrationer m. m. Såsom talande och intressanta, jemförande exempel i detta hänseende anför lektor Björling följande: Ir. 7. För det närvarande erläggas af vissa tjenstemän (t. ex. lektorer vid gymnasier, kyrkoherdar vid medelmättiga pastorater) ärligen cirka 20 rår till deras enkekassor, och enkas lifränta blir cirka 25 rdr. Men om en sådan tjensteman, till beredande af lif. rärsa för sin hustru på hennes älderdom, ärligen i 25 är insatte dessa 20 rdr i den nya anstalten ifrån och med hustruns 30 är; så skulle hennes ärliga lifränta uppgå till 94 å 120 rdr, om man (säsom nu händelsen är vid förenämnda, nu existerande, enke-kassor) icke erhölle insatserna äterbetalta vid hustruns död, och till 78 å 102 rdr, om mannen hade förbehållit sig sådan äterbetalning i händelse af hustruns död före inträdet i lifränteklassen. Ez. 8. Afpastorsadjunkter erläggas till förenämnda enke-kassa ärligen cirka 1 rdr, och af kyrkoherdar i medelmättiga pastorater cirka 20 rdr. Lifräntan eller pensionen för hustrun blir, som i förra exemplet nämndes, cirka 25 rdr. — Men om en man ifrån fyllda 23 är insätter (utan återbetalningsförbehäll) i den nya anstalten årligen 1 rår i 17 är, derpå (eller vid fyllda 40 är) uttager sin der egande behällning (sannolikt 30 rdr), men kort derefter, då hans hustru fyllt 30 är, äter insätter den, till beredande af en lifränta ät henne i framtiden, och derefter 20 rår årligen, till dess hon fyllt 54 är; så utgö. hennes sannolika behällning vid fyllda 55 är 1388 rdr, och den ärliga lifräntan till följe deraf 97 a 125 rdr intill hennes död. . De största fördelar erbjuder dock ränteförsäkringsanstalten för inrättningar gjorda i barnaåren. Kapitalet äger då längre tid att tillvexa och ganska små insatser stiga till betydliga summor. Vi vilja i detta hänseende endast anföra ett par exempel ur hr Björlings arbete : Ez. 1. För ett barn insättes vid dess födelse — eller, bestämdare, vid slutet af dävarande kalenderår — 10 rdr och lika mycket vid slutet af hvarje följande är, tills detsamma fyllt 19 är (då således 20 insättningar blifvit gjorda), till beredande af ett kapital att i framtiden af detta barn lyftas. Detta kapital utgör dä sannolikt, allt efter som det blifvit betingadt att lyftas vid fyllda 20 är — 25 är — 30 är — 35 är — 40 är: under förutsättning, att anstalten kan päräkna 5 procents behällen räntevinst på sina utlänta medel: 370 490 654 890 1194 rdr. Insatta i sparbanken, mot samma ränta, skulle samma insatser hafva lemnat ett kapital af: 347 — 443 — 566 — 722 och 921 rdr. Hade man äter gjort blott 10 insatser å 10 rdr ifrän ett barns födelse, så skulle, under förutsättning af 5 procents räntevinst, dess sannolika behållning blifvit vid fyllda s 20 är — 25 är — 30 är — 35 är — 40 år: D 234 — 310 — 413 — 5366 — 755 rdr. )5 I sparbank hade behällningen blifvit efter 5 proc.: 12 215 275 350 477 571 rår. : Om 100 rdr insättas på en gäng vid ett barns födelse, så skulle behållningen blifva, efter 5 procent, b vid fyllda n 20 är 25 är 30 är 33 är 40 är: Pp 294 — 389 — 519 — 698 — 949 rår. I sparbank skulle de hafva blifvit: b 265 339 432 552 704 rår. ? Härvid bör dock observeras, att vid de nu anförda exemplen intet förbehåll om återbetalning i händelse af dödsfall anses hafva blifvit gjordt. Der sådant göres, stiger kapitalet naturligtvis något mindre. Fördelarne äfven för äldre personer att begagna anstalten skola visas genom några exempel; hvarvid vi vilja påminna om nyttan af, att husbönder för sina tjenare årligen insatte en liten summa i ränteförsäkringsanstalten, till betryggande af deras kraftlösa ålder. Det har varit fråga väckt, af omtänksamt och välvilligt husbondfolk, om ingående af öfverenskommelser i detta fall, och önskligt vore, att man gjorde allvar af en sådan plan. Icke blott att försörjningsväsendet härigenom skulle lindras; det skulie utan tvifvel äfven utöfva ett ganska stort moraliskt inflytande på en mängd personer, att känna sig äga ett litet kapital, förvärfvadt genom flit och trohet, och veta sig dermed vara skyddade för nöd. Begagnad på detta sätt, är ränteoch kapitalförsäkringsanstalten en af de vigtigaste länkarne uti den s.k. preventiva fattigvården. om hvilken i gårdagens Aftonblad något antyddes. Se här några exempel; i Ex. 1. Vid fyllda 20 är insätter en person 10 rår i anstalten och fortsätter på samma sätt år efter är, l: inalles 20 gänger, eller till dess han fyllt 39 är. lc Hans sannolika behällning i anstalten är då vid fyllda i! 40 är — 45 är — 50 är — 55 är a 396 — 545 — 763 — 1099 rdr. ! Arliga lifräntan, ifrån 56 ärs älder, blir häräå om-c kring 100 rår. i Ez. 2, Har en person, af 20 år, under de förstal 10 ären insatt 19 rår årligen, och under de sednarelv 10 ären 20 rdr, så blir hans sannolika behällning vid il fyllda j 40 är — 45 år — 50 år — 55 är ! 538 — 740 — 1037 — 1493rdr,hvar-lt emoet svarar en ärlig lifränta ifrån 55 är af omkringö att ärligen insätta rv så tills han fyllt 44 är, så är hans vid fynda — 50 är — 55 är 59 —ö17 rdr, hvaremot g 50 rår. s 10 rår ärligen för en person, från la 50 är, för att bereda densamma ärlig lifränta, är den sannolika behällningen vid inträdet i lifränteklassen, dä intet förbehäll om kapitalets äterbetalning vid dödsfall blifvit gjordt: 669 rdr; och derest sadant förbehåll blifvit gjordt: 363 rdr. — Mot den förra svarar en årlig lifränta af omkring 00 rår, mot den sednare 50 rår, Vi hafva här utur hr Björlings förtjenstfulla brochyr anfört endast några få exempel. De som närmare intressera sig för saken böra taga del af den lilla skriften, som ej kostar mer än 9 sk; banko; hvarjemte det synes oss fördelaktigt, att de ifrågavarande anstalternas. respektive direktioner antingen inköpte af brojchyren ett större antal exemplar till utdelning, eller öfverenskomme med utgifvaren, att få särskildt trycka och sprida den, vare sig såsom bihang till försäkringsböckerna, eller på annat sätt, som kan synas lämpligt. w— so 10 rår och fo sannolika beh al 4 svarar en lifr Er. 4. Ins fyllda 30 till fy tv TES AS rs 4 mA OO Ka ON eo p4 RÄTTEGÅNGS. och POLIS ;

28 november 1851, sida 3

Thumbnail