Aftonbladet – 28 november 1851, sida 1

dan förargelse öfver f. d. justitierådets ömkliga kink och otålighet för munskållan och halsbrännan, att jag beslöt låta honom umgälla det och förklarade med en högst betänklig runkning på hufvudet, att såret på underläppen hade ett eget, kräftartadt utseenge, och halsbrännan betydligt liknade stryplungsot. Den arme mannen höll på att få slag af förskräckelse. Jag ville ej mer, och efter en ny, noggrannare undersökning bedyrade jag på tro och heder, att enär jag lyckligtvis så straxt i början blifvit tillkallad, hoppades jag med all säkerhet kunna motverka den hotande faran, och lofva fullkomlig återställelse inom åtta dagar, så framt justitierådet ville underkasta sig allt hvad jag föreskref, hvartill förnämligast hörde att iakttaga en oafbruten tystnad. Får jag inte tala alls? hväste justitierådet. vInte ett orå; ni måste teckna och skrifva. Jag kunde med möda återhålla ett gapskratt vid hans bestörta utseende, men slapp genom detta oskyldiga knep att höra hans cupphörliga kält och klagovisor under min dervaro, samt förskaffade äfven hans folk en liten hvila. Justitierådet sökte genast med alla möjliga tecken förmå mig att qvarstadna så länge kuren varade; men som jag bestämdt förklarade, att sådant var lika obehöfligt som omöjligt och att jag redan följande dagen måste återresa, skickades i största hast bud efter en i grannskapet boende, likaledes för detta, kronoinspektor, som merendels plägade utgöra tredje