Aftonbladet – 27 november 1851, sida 3

phögstbetrodde., försedd med alla nödiga medikamenter. Jag skaffade mig i största hast ett paket magnesia, jemte ett försvarligt stycke cera och begaf mig pligtskyldigast på väg, eni ett ganska förmånligt ackord tvang mig at esomoftast hörsamma dylika kallelser, för orsaker af till och med ännu ringare betydenhet. Dessutom voro dessa små utflygter frår stadens qvalm, i den rika, yppiga naturen, : och för sig sjelfva icke att förakta, och jag förlät honom derför rätt gerna att han emellanåt förskaffade mig en angenäm motion. På halfva vägen skulle rastas, cmedan Jag blifvit hemtad med egna hästar; och som er valförsedd kantin fanns i vagnen, föredrog ag att stanna under några lummiga träd på andsvägen, framför att inspärra mig i et! äppt och otrefliigt rum på en gästgifvargård. Susken delade artigt mina åsigter och valde egen smaken förträfflig plats uppe på höj len af en skogsås, der utsigten på ena sidan tingdes af en ogenomtränglig mur af doftande sranar, fullsatta med ljusgröna sommarskott. ven på den andra lemnades fri och öpven öltver en vidsträckt, leende dal, vattvad af en liten silfverbäck och prunkande i rstidens hela blomsterprakt. Här och der ramstucko små rödmålade gårdar mellan orlentligt planterade häckar och träd, och eburt sanske ett och annat på närmare håll skulle visat sig mindre intagande och angenämt. reföll allt på detta afstånd så äkta skönt och dyliiskt, att jag försattes i verklig hänryckung och började drömma mig ett Hf i öfver;nsstämmelse med denna natur, ett if af fri wet, jemnlikhet och broderskap. Befaller doktorn fram matsäcken ?, frågadt len prosaiskt omtänksamme kusken. Jag spratt upp ur mina svärmerier.