örsök att skaffa mig en biljett till aftonens pektakel, emedan man gaf en ny pjes, som ag gerna velat se, då jag i hast hejdades af tt kraftigt slag på axeln, och i det jag såg nig om möttes af Wilhelms glada, vänliga nsigte. ;Huru! Du här nur, utropade jag förvånad, när jag trodde dig som bäst sysselsatt att skipa rättvisan i din gamle principals domsaga ?a Tror du jag har tid med sådant m? utät sig Wilhelm. Annat slag, mir bror! Gissa i hvems sällskap jag rest hit?a I. .., jag nämnde i hast en hel hop kamaters och bekantas namn. Wilhelm skakade på hufvudet vid hvart och ett. ;Du hittar inte på, sade han; sdet är så godt jag säger det: jag har åtföljt min syster och . . . fästmöls aDin syster? . . . fästmö? . . .. stammade jag. sAlldeles! Min syster fästmö!s skrattade han. Kan du förklara den gåtan?s I sanning, Wilhelm... min förvåning ir verkligen så stor ... Att den failer alla förbigående i ögonenr, fbröt han; följ med mig hem, der få vi språkas vid utan vittnen. Jag tillstår att det vore mig i högsta grad kärt och intressant; men det är mig i detta ögonblick omöjligt... jag måste upp i sundhetskollegium., Då följer jag dig till vägs!s Wilhelm tog mig under armen och berättade i ett andetag, att Therese numera vore fullkomligt återställd till helsa och lymne; väl icke så yr och liflig som fordom, men tusen gånger älskvärdare och vackrare och behagligare och angenämare och raera intagande och förtjusande på allt sätt; i synnerhet sedan en viss dag på en viss promenad utom Brackeby, då man hittade första blåsippan och hörde första lärkan och kom att tala om sina första känslor för hvarandra och gjorde vissa besynnerliga upptäckter och förklaringar, och Gud vet icke allt, hvad som slutligen skulle