kan. Om några år hoppas äfven jag ha dem bättre inskärpta i minnet. . ;Hur länge skall din syster stanna qvar 1 Brackeby ? frågade jag. Det vet jag ej. Therese,som nu talte fullkomligt öppet och redigt om sig sjelf, behöfde ännu länge, sade hon, uppmuntran och hjelp att styrka och befästa sig i det nya lit, hvartill rådmanskan återväckt henne, och ville ej lemna det fridhem, som Försynen låtit henne finna, förr än hon kände sig mera betryggad mot faran att återfalla i sitt förra tillstånd, medan gumman å sin sida tycktes lika intresserad af att få behålla henne; således trorjag ej de brådt komma att skiljas åt. Emellertid är det dig, Waldberg, vi i första hand ha att tacka för min systers räddning, och jag vet ej på hvad sätt jag skall kunna bevisa dig min eviga, outsägliga erkänsla. . Derigenom att du aldrig nämner den, sade jag; ty jag vet ingenting plågsammare än att i hvart ögonblick tackas för den simplaste sak i verlden. Säg sjelf om jag gjort något mer än gifvit dig anvisning på ett tjenligt sällskap för din syster?s Jaså ... reste du inte dit med mig just för att öfvertala gumman , och gaf henne, som hon sjelf säger, många goda upplysningar och råd i afseende på Thereses behandling ... Det säger hon bara för att i dina ögon minska sin egen förtjemst., afbröt jag skrattande; nej, Wilhelm, jag är beklagligtvis i denna sak oskyldig som ett barn.s Du är lik din gamla vän, det är alltsammans, sade Wilhelm; men också håller jag af dig dubbelt derför.x Wilhelm dröjde hos mig ett par dagar, hvarunder han icke taste om något annat än Therese; jag såg nog hur det var fatt och kommer än en gång ihåg ordspråket: gammal kärlek rostar icke, men undrade mycket hvarthän det här vid lag kunde komma att leda. Tidigt på våren befann jag mig fullkomligt återställd ånye i Stoekholm. En vacker dag återvände jag helt förtretad från ett fruktlöst