Aftonbladet – 26 november 1851, sida 1

Vi tillfrecdsställde gummans låtsade nyfikenhet hvilkem i detta ögonblick föreföll oss helt älskvärd, och efter en liten redogörelse för resan steg Wilhelm upp i tydlig afsigt att rekommendera sig. ,Huru? Jag må väl aldrig tro att auditörn ernar söka sig något annat herberge?. frågade rådmanskan. Wilhelm som verkligen icke tänkt derpå och endast ville efterkomma min uppmaning att snart lemna mig ensam med fru Pihlqvist, såg litet förlägen ut. Jag borde kanhända... om jag kände till Jokalerna . . . stammade han. Den lokal jag har att erbjuda är visserligen inte stor,, smålog rådmanskan, men för doktorns skull hoppas jag auditörn är så god och stannar., Wilhelm tackade artigt, men fortfor likväl att bli stående och vände sig till mig med on frågandee blick. Hur är det? Önskar du kanske ändå att få aflägsna dig? frågade jag. Om rådimanskan tillåter skulle jag i sanNING? . Hvilket? Hvad?... Auditörn kan väl inte vilja ligga sig före klockan åtta, och utan mat?, Utan? upprepade Wilhelm skrattande; ;hvad i Gwds namn har jag då gjort här, om jag inte her ätit?, Aftonvard; ja! hvad är det för en smula, tycker han? Lite mer skola vi väl ha... var så god. och vänta ett grand medan jag går ut... det skall inte dröja., ) Se N:o 262—268, 270, 271, 272 och 273.