Aftonbladet – 25 november 1851, sida 2

mera i sistl. Oktober, under åberopande af berörde bref, presenterat dels en lista på 1150 i Emgland tecknade aktier, dels ocksä åtskilliga betyg, att baron Hillary nu öfvertagit inrättandet af en gaslysningsanstalt som utföres af hr Danre uti staden Newporct på ön Whigt, dels ock en förklaring af det stora jernfabrikanthuset Fox Henderson att de förbereda sig att efter Danres ritningar leverera hvad som er fordras i gjuteriväg, såsom rör, lampposter m. m. Bolaget ansäg sig likväl ej nu kunna skrida till afgörande häraf, men beslöt, att sedan det visat sig huruvida hr Corlett genom insättning för sina aktier vidblef sin teckning eller icke, hvilket man nu ej kunde få veta af honom, emedan han hade absenterat sig från sammankomsten, lemna hr Guilletmot 3 dagars tid derefter, att afgöra om han ville teckna för sina principaler, i händelse hr Corlett uteblef. FARAN — Då vi i Aftonbladet omtalat, att vederbörande kronobetjening i Kalmar län rapporterat, att berättelsen om en mellan Ålem och Mönsterås på allmänna vägen rånad dalkulla, som i Kalmartidningarrie var införd, icke skulle vara sann, och att den troligen utspridts af en ibland de förrymde, möjligen förklädde fångarne derstädes, böra vi nu meddela, hvad tre personer intygat och i Kalmarposten lätit tillkännagifvas De intyga nemligen: att dalkullan ,vari inne på flera ställen såsom på Påskallavik, Sandshult, Toppehult och der öfver allt erhål.it mat och penningars, — att sen torpare från sistnämnde ställe skjutsade henne till Döderhultsvik, der hon bodde hos varfstimmermannen Olaus Pehrsson.; — att hon på köpingen besökt åtskilliga personer, af hvilka hon i sin olyckliga belägenhet erhållit understöd ; — samt att hon varit inne på Döderhultsviks apothek och der i hrr apothekarer Muntes och dess provisors närvaro aftagit sit hu:vudkläde och visat dem det knifhugg, hor erhållit; och (tillägges det) kunna de gern: taga på sin ed att det var ett fruntimmer emedan det; åtminstone i Sverige, skulle var: ovanligt att se en karl med så långa, ljus: hårflätor, som hon hade; och då de i hennes hufvud närmare undersökte sårets beskaffenhet, hade de tillfälle att se, att det ej var falskt hår. Hennes beklagansvärda belägenhet väckte allmänt medlidande, emedan hor af skrämsel nästan var förvirrad till sina sin. nen.n Det synes, som polisuppsigten i länet således måtte vara temligen skral, då så mänge bevis kunnat lemnas på rapportens oriktighet — Ur Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning hemte vi följande berättelse ur bref från direktören F. v. Miller vid kongl. gjuteriet i Miänchen: Den för Götheborg gjutna statyen af Konung Gustaf Adolf den store har blifvit fullfärdig redan före medlet af sistlidne Oktober mänad, dä herr Miller, efter begäran af mänga bland siaa vänner, utställde statyen till allmänt beskädande en hel dag, under hvilken minst 20,000 menniskor vallfärdade till det, en half timmas väg frän Munchen belägna gjuteriet, och med förtjusning beundrade det utmärkt vackra konststycket. Arbetet är en triumf för professor Fogelberg, som förfärdigat modellen, och hans namn ät nu odödligt i Mänchen, der aldrig förr ett så skön konstverk varit beskädadt. Efter verkställd inpack ning afgick statyen på jernväg till Hamburg, dit der lyckligen framkommit och blifvit förd om bord ä Gö theborgs-skonerten Hoppet, som den 11 uti inneva rande månad utklarerat från Hamburg och alltså, så snart vinden blir gynnsam, kan hit ankomma med sin för denna stad dyrbara laddning. I anseende til den längt framskridna ärstiden, lärer dock icke af. täckningen af statyen komma att ega rum förr är nästa sommar. I samma tidning läses: Den unga svenska naturforskaren, herr Charles Andersson (densamme som, enligt förut meddelade underrättelser, för nära tvenne är sedan ätföljde er upptäckts-expedition frän England till Afrika) har, enligt ett gängse, i tidningarne reproduceradt rykte, ansetts för död. I berättelsen omtalas att herr Andersson blifvit mördad af vildarne; men ett sädan! förhällande är ogrundadt, ty bref har erhålits frär honom, dateradt d. 29:de Februari detta är, vid hvilken tid alla expeditionens medlemmar befunno sig väl och på väg till den, i det inre af Afrika belägna, stora saltsjön. Enligt ett utdrag ur ett bref, gick fortsättningen af resan mycket långsamt, hufvudsak ligen i anseende till det nu i Cafferlandet varande krig. satt för ett farligt anfall :f ett stort lejon vilket han nyss förut svärt sårat; endast det tjocka damm, som nämnde odjur genom sitt spräng sjelf förorsakade, hade herr Andersson att tacka för sitt lifs räddning, då lejonet lyckligtvis sprang en arms längd förbi den lilla buske hvaruti ban döljt sig. Han säger sjelf att ban var fullkomligt kallblodig och sansad under detta hotande ögonblick, och då lejonet hade passerat honom, afsköt han sitt andra skott, hvars verkan han ej kunde bedöma. Herr Andersson hade för tillfället med sig nägra få följeslagare, men ansäg han likväl, i anseende till nattens inbrott, ej rädigt att längre förfölja ; dock, som lejonet sägs släpa kroppen längs sanden, troddes det med säkerhet dö strax derefter. Så slutades min första lejonjagt tillägger slutligen hr Andersson) hvilken på intet vis har förminskat min ästundan att göra närmare besantskap med dessa djur. — I Najaden läses följande: Utdrag ur ett oref från en af våra officerare, dateradt Portsnouth den 30 Oktober 1851.