Aftonbladet – 24 november 1851, sida 3

Shakespeares Sagor. Shakespeares dramatisk arbeten, framställda i berättande form, ti läsning för alla åldrar; af Charles Lamb Öfversättning af Gustaf Thomee. Med fyr plancher. Stockholm, Adolf Bonnier. Detta arbete, hvilket blifvit utgifvet såsor ett slags bihang till Hagbergs öfversättning a Shakespeare, innehåller samtliga Shakespeare dramer, framställda i berättelseform, ungefä på samma sätt som då personer efter ett spek. takels slut genomgå berättelsevis en uppförd pjes, d. v. s. så att ingen dialog utföres, utar endast handlingen, eller den s. k. vintrigenv, omtalas. Likasom sådana berättelser ofta kunns rätt mycket intressera åhöraren, så äro vi öfvertygade om, att Lambs Shakespeare-sagor skola läsas med nöje, särdeles af de personer och åldrar, för hvilka denna händelse, denna pintrig,. ir det enda egentligen underhållande. De hänlelser, på hvilka Shakespeare grundat sina lramer, äro intressanta för hvar och en och visa huru stora motiver den store dramaturgen förstod att begagna och hvilken rikedom af händelser han förmådde framställa på sceaen. — Vi hafva således för vår ringa del med nöje läst de ifrågavarande berättelserna, hvilka dessutom äro lätt och angenämt framställda, och hafva derunder alldeles glömt bort att tänka på, om det vore Shakespeare värdigt eller ovärdigt, att man så der prosaiskt behandlar hans tragedier och komedier. — Detta må röja en låg ståndpunkt i estetiskt hänseende, men vi rå ej för att vi tycka att det ä roligt, som förefaller oss roligt, utan afseende lerpå, om vi äga rätt att uppå den högt este iska ståndpunkten tycka så. Icke heller tre vi att Shakespeare skulle vredgas, om han från sin himmel kunde flytta sig in ibland n grupp: vid en eldbrasa, der alla blickar rängde vid berättaren. af sagan om Hamlet, om Romeo och Juliet m. m.; sannolikt satte an sig sjelf ned och hörde på. Hvad vi skulle vilja anmärka emot de på ;venska utgifna Shakespeare-sagornas är, att i le blifvit satta i samband med den Hagbergka editionen af Shakespeares dramatiska areten. De utgöra dock ett helt annat slag at örfattareskap, äro äfven ämnade för olika läare. Denna anordning röjer litet hvad man allar: brist på jugement, vare sig att det är ngelska utgifvare eller den svenska som ttänkt en sådan plan. Arbetet hade, efter vår anka, bordt utgifvas i samband med en sagotteratur och ej med dramatikens mästerverk. len då den vanliga Jul-litteraturen nu snart otande nalkas med sina flöden, så komma fven Shakespeare-sagorna, deribland väl till ass. Månne det ej vore skäl att till detta idamål kläda dem i mindre klassiskt och era lockande omslag?