kades man under tiden lugna största delen alde liberala, och sedan de väl inslumrat kast nådes en del af förslagen helt behändigt öfv i-Ibord, och andra lemnades i ljuf ro. Öfve hufvud taget gjorde man sjelf opposition m nästan alla sina förslag och triumferade öfv deras fall. Den konservativa oppositionen v sista riksdag var ett troget echo af denna st; relsens opposition mot sig sjelf, och tonerr anslogos af styrelsens intimaste vänner. Denna method var ganska påfallande i re presentationsfrågan. Den har förut uppenbs rat sig i läroverksreformen, som nästan he och hället öfverlemnats åt sitt öde, sedan rc geringen utfärdat en författning i ämnet, hvi! ken på många ställen icke tillämpats. Metho der har äfven begagnats i fråga om tull-lag stiftningen, iskatteförenklingsfrågan , jemt flera andra som varit mindre maktpåliggande Men ingenstädes har man gått mera raskt ti väga med denna method än i lagreformen. Vid riksdagen 1844—1845 genomdrefs de så kallade principbetänkandet för nya brott t målslagen, emedan det då ej gick an att hel Joch hållet skjuta denna fråga ifrån sig; me Idå man, sedan alla hufvudgrunder sålund blifvit antagna, vid nästföljande riksdag fani konjunkturen bättre, bortkastades hela frågan och dervid har det sedermera förblifvit, oak. tadt behofvet af den efterlängtade reformer med hvarje år ökats. De andra utarbetade lagförslagen ha blifvi jordfästade utan några ceremonier. Det är denna raethod, att låta utarbeta oct i somliga fall till och med framlägga liberale reformförslag, för att under tiden hålla nationen vid godt humör, som ej mera är användbar och det är i denna omständighet som en olikhet måste inträda mellan den minister. som bland sina ledamöter räknar friherre Palmstjerna och grefve Mörner, samt de föregående ministererna. Nämnde personer kunna omöjligen tillsätta kommittåer för utarbetande af liberala reformförslag och således ej heller bruka det anmärkta sättet till de liberales förvillande. Skulle methoden nu användas af de konservativa, borde det ske i omvänd riktning, så att de uthämnde kommittåer för utarbetande af konservativt reformerande förslag för representationen, allmänna civiloch kriminallagen, kyrkolagen, sjölagen, krigslagen, skatteväsendet, m; m., samt sedermera ställde sig i godt förstånd med de liberale tör att nedsabla alla dessa förslag. Man må emellertid icke befara, att någoning dylikt kommer i fråga. Den besynneriga, men ganska diplomatiska oppositionsmethoden har uppnått sitt mål och således vfslutat sin bana. Den kan ej här på någon id med fördel begagnas, och liknar på sätt och vis en spelfint, som i början är vinstgifvande, men som förlorar sitt värde sedan alla pelarne inlärt den. En sådan fint måste falla glömska innan det lönar sig att upptäga.den. Men hurudan skall då den nya methoden blifva? Det kan endast framtiden utvisa, och . i skola med största uppmärksamhet följa warje tilldragelse, som i detta fall kan tjena ill ledning. Methoden kommer sannolikt att). lifva mycket olika med den utnötta; men åsom denna snarare var en produkt af den nder de sednare åren i Europa allmänt gälande politiska taktiken än af någon inhemsk ppfinningsförmåga, torde äfven det nya handngssättet komma att taga sin förebild på den uropeiska kontinenten. FOSS ENE