Aftonbladet – 24 november 1851, sida 3

Hrbordande af jernvägen mellan Paris och Avignon re nga kommenderas till skyndsam handläggning af nattiona! tört i församlingen. d fö-l Under rubriken åkerbruk och handel omtalas ddeun sk.derhandlingar, som blifvit inledde medstaterna: om i 7 kring Medelthbafvet, angäende en gemetnsam karan tänslagstiftning; äfvensom ätskilliga lägar utlofwasti hos industriens garanterande samt om arbetarnes och de na-lras principalers ömsesidiga fördel. Det gynnsamm: såresultatet för franska industrien af expositioneni Lon let. don framhälles. ) saUnder rubrikea justitieväsendet tillkännagifvs at och I man va en lag angäende deportaton a om politiska förbrytare. en-I Under rubriken undervisning och cultus framäggas resultaterna af de nya undervisningslagarne: äfAntalet af kommunernas gosseskolor har från 34,446 tad stigit till 34,939; flickskolornas från 10,171 till 10,542. in, De privata goss-skolornas antal har fallit från 495C abe I till 4622; de privata flickskolornas antal har dexremo stigit från 11,088 till 11,378. en) Under rubriken krigsväsendet uppgifves armöens sa, I styrka till 377,130 man med 83,435 hästar. (I fjor anlvar den 387,519 man nied 84,306 hästar.) chl Gensdarmeriet hade blifvit förökadt med 231 divin-Isioner och skulle nästa år ytterligare förökas med 230 sädana. Om Algerien berättas, att af de 1145 stammar, som der finnas, hade 1100 erkännt Frankrikes öfvervälde, och att koloniens tillständ var tillfredsställande, oaktadt de upprorsförsök som nägra fanatiska svärmare då och dä anställde. Under rubriken marinen omtalas de betydliga arbeselten, som under förlidne är blifvit verkstälde i Toulon, Cherbourg och Marseille. Lagar utlofvas om utskrifning af matroser och om pensionskassor för invalider. De franska Antillernas tillständ skildras såsom bättre än förlidet är. — FÖR ANTIQVITETSÄLSKARE. Några mil från Paris fann, berättar Hels. Mrgbl., en lärd en biesynaerlig, oregelbunden, nästan kilformig sten, på hvilken fanns följande inskription: IC IVA LEC HEMI NAP ARIS. Länge stod han der och funderade hvad detta väl mände betyda, och ju längre han funderade, desto besynnerligare förekom honom inskriptionen. Det I föreföll honom genast att stenen mäste förskrifv:a sig Ifrän romerska eröfringstider, och de två första bokstäfverna betydde mycket säkert Julius Cesar; den Iredje raden -hade nägot att förkunna läsaren (lectori) och den sista talade tydligen om Saltarens (fåris). IMen hvad bade det grekiska ordet hemi här att göra i en latinsk inskription och staden Neapel (Naposolis), och sedan det mystiska ordet Iva? Slutligen tog; han sitt parti, Kopierade inskriptionen med största nogsranohet och förelade den för den berömda Acadlåmie des Tnscriptions i Påris, af hvilken han var arbetande ledamot. Här förorsakade den svärlästa inskriptionen mångdubbelt bryderi bland de lärda herrarne, och slutligen utsatte man ett pris för en tillfredsställande lösning. En af medlemmarne, som, för att lösa frågan, ansäg sig böra med egna ögon läsa sjelfvi inskriptionen, begaf sig till ort oeh ställe och stodsnart inför den märkvärdiga stenen, försänkt i djupa betraktelser. En herde, som dref sin hjord förbi, säg den fremmande herren oaflätligt starrbliga på senen och frägade förundrad: Hvad är det egentliger att se på den der stenen, herre? Den lärde begagnade tillfället att utforska hvad folket i trakten trodde om stenen, och erhöll af herden till svar: Den ha vi satt upp här för två år sedan. — Till hyad ändamäl? — Åh, det står ju mycket tydligt att läsa: Ici va le chemin a Paris (här gär vägen till Paris). — Hva... hvad för nägot! Men hvarför har ni då skrifvit det så kuriöst? — Jo, för stenen var så smal. Det förstär ändå hvarenda bonde, som kan låsa., — VINSKÖRDEN I Krim. Innevarande årr är för Krim ett oförlikneligt vin-år, såväl i afseende drufvornas qvalitet som qvantitet. Nästan öfrerrallt skördas 20 å 30 procent mer än man väntat, och i Sudak räder stor brist på kärl för pätappninggen. Detta års ojästa vin är sötare än det någonsin förut varit. Likväl inställde sig icke köpare och priserna Aro nedtryckta. Man forde kunna antaga, att der och i Taraktasch öfver 100,000 kärl vin produceras, rvaraf svärligen hälften kan afsättas. (P. T.) — TVÄNNE ÄLSKANDE, SOM FÖRENAT SIG I DÖDEN FÖR ATT ICKE BLIFVA ÅTSKILDA I LIFVET-. I Seinefloden nära Pont de Sövres upptäckte nägra jömän för kort tid sedan någonting som flöt i vatenytan. De drogo det till sig med bätshakar och ingo se tvenne härdt ssammanbundna lik efter en yngling och en flicka. På flickans bröst fanns en lapp, på hvilken följande ord voro broderade: Begge unga hoppades vi finna sällbeten i livet. Sud har icke velat det. Man vill ätskilja osc vi afva förenat oss genom dödens band. Yär önskan är, attj blifva! inneslutna i sanma raf. Adieu!s De dödas kläder utvisade att de tillhört den välväende klassen. De hade haft den försigtigheten att orttaga alla namn och märken från sina kläder, nne m. m. Det var omöjligt att få reda på, hviilka e i lifstiden varit. Fylax bedjande om sitt lif. Nej, min husbonde, jag är ej galen, In i döden är jag trogen dig; Hvarföre dit ut till mördardalen Vill du alltså låta föra mig? Påminn dig de mänga oförrätter Du i vredesmod mig ofta gjort, Mins hur jag bevakat har din port Emot tjutvars våld de mörka nätter, Och jag kan behöfras än en gäng, I en ärstid lika mörk som lång; Du din Fylax bittert torde sakna När de lömska bofvar i en tropp Dyrka dina lås behändigt opp; Och du sjelf, ditt folk. ej hunnit vakna Förrän allt är plundradt och kanske — Som jag nu — du om ditt lif får be. Kom ihäg hur jag omkring dig lekte Mängen gång när du med dyster blick Upp och ner i rummet tankfull gick Hur mitt smek omsider dig bevekte Och ditt öga klarnade, och jag Klappades af dig med välbehag: Visst är döden bitter till att lida, Men för mig dock vida värre är Tanken att bli ryckt ifrån din sida, Skiljas ifrän dig som jag har kär. Tro mig, om jag säg dig uti nöden, Villigt jag då gick för dig i döden. Mördarns dolk jag mötte oförskräckt För att dig försvara fort och käckt.