Aftonbladet – 24 november 1851, sida 1

Smaåplock ur min Dagbok. Äfven Wilhelm runkade på hufvudet och såg misslelåten ut. Ack, Waldberg! sade han, jag finner just af detta förslag hur föga hopp äfven du hyser om hennes förbättring. Visste jag inte du vore så fri från all vidskepelse, kunde jag fatta ett underligt begrepp om ditt förtroende till -en gammal gummas förmåga, som, ehuru hederlig och bra hon än må vara, icke i medicinskt hänseende lär kunna mäta sig med någon af våra minst skicklige doktorer, långt mindre kurera en sjukdom, som trotsat de berömdaste läkares bemödanden. Nu förstår jag, du tycker man ej bör lemna något oförsökt; och lika mycket som jag delar denna åsigt, beundrar jag en fördomsfrihet, som du säkert icke har gemensam med många af dina vetenskapsbröder, när det gäller olärda fuskare i er konst.e rDu förstår mig deremot platt inte,, svarade jag, någorlunda fogligt; den person jag talar om är alldeles ingen qvacksalfverska, som bereder och vet botemedel för alla slags åkommor; ej heller någon signerska, hvarpå du också tycktes antyda, utan helt simpelt den frommastte, gudfruktigaste menniska jag känner, hvars omgänge möjligtvis skulle kunna verka vällgörande på din systers sinne. Emellertid forcdrar jag visst icke att man skall fästa något afsseende vid mitt enfaldiga förslag., ,Bästa Waldberg, blif inte ond, bad Wilhelm, jag är dig så mycken tacksamhet skyldig för det intresse du visar oss, och hyser så mycket förtroende till ditt omdöme och dina .. 0 Se sån, atbröt jag helt otålig, pinte smicker! Du förkastar min proposition, och dermed. är saken afgjord. Nej, mej, inte så, jag ber dig! -Jag blef bedröfvacd öfver att du sjelf icke tyckte dig ;) Se NI:o 262—268, 270, 271 och 272.