Aftonbladet – 22 november 1851, sida 1

att hon, likt salig Eli, föll tillrygga af MÅ och slog: sig halsen sönder och blef död ty hon var en gammal och högfärdig qvinna som dömt sin slägt i fyratio år, och icke tålde vid att veta någon af dess medlemmar offentligt komprometterad. Än värre hade det också blifvit om hon motstått denna stötv, ty kammarjunkaren, som ungefär en månad efter katastofen begaf sig ut till ett af Tysklands varma bad, reste derifrån till Paris, och blef ännu samma höst skjuten i en duell för en liten grisetts eller skådespelerskas skull, man visste ej rätt hvilketdera, men saken väckte stort uppseende och berättades till och med i tidningarna. O höjd af vanvördnad för en sgammal familj! Friberrinnan hvars kärlek för brodren hade ett lika naturligt som tidigt ursprung, och som alltid hoppats att ett giftermål af böjelse skulle omvända honom från ett lättsinne som ingen hade större orsak än hon att hata och afsky, såg sig dock slutligen bedragen i sin vänt:n, och förebrådde sig mången gång att kanske sjelf vara en af orsakerna dertill. Ehuru Therege genast behagat henne, kunde hon dock ej i början förmå sig att bortlägga den stela förbehållsamhet som blifvit hennes andra natur, och när det småningom skedde hade redan hennes man begagnat tiden att utså fördom och misstroende 1 den unga svägerskans hjerta. Nu ångrade hon sig, men för sent, att hvarken sjelf hafva sökt förekomma hans förderfliga inflytande, eller ännu heldre gjort sin bror uppmärksam på vådan af att genom sin liknöjdhet liksom gynna detsamma, och när slutligen hans af andra obetänksamt retade sinne gifvit sig luft på ett lågt och våldsamt sätt, hade hon. till förekommande af en fullständig brytning påfunnit ett bedrägeri; som hon trodde jättast skulle ställa allt till rätta, och hvartill karamarjunkaren lät öfvertala sig af hennes